Konsten att vara människa - Familjen är viktigast

Ensamheten är oftast som störst när man mår som allra sämst. Vilket många gånger kan vara en av de utlösande faktorna till ens psykiska. Man är medveten om att man har människor runt omkring sig som finns där, men man känner sig inte hörd och förstådd. Resultatet blir då att man stänger in sig och bygger upp en fasad. Man skärmar av sig från sin omgivning och sin familj. Hör inte av sig lika mycket, har ingen lust till att umgås och en ond spiral uppkommer. Men familjen är samhällets och ens viktigaste beståndsdel, något som man alltid ska ta till vara på. Trots att man inte känner av det själv, så finns familjen där som dina förlängda armar när du själv inte har orken till att få din vardag att fungera. Detta oavsvett om det är din biologiska familj eller familjen du själv skapat. . .

Påsken har precis passerat oss. För mig har dessa dagar varit de bästa på länge måste jag ändå säga, trots en lång bussresa till Jönköping, mycket intryck och många människor runt omkring varje dag. Det har varit en massa aktiviteter som utförts tillsammans med min fina man och familj, som startade redan under skärtorsdagen ganska känslomässigt och med tårar, då detta dels var första gången på väldigt länge som vi sågs, och första gången sen jag blev sjuk. Tanken är att jag låter bilderna tala för sig själva.

SKÄRTORSDAG.

Resan ner mot Jönköping som tog strax över 4 timmar.

LÅNGFREDAG.

Långfredagen tillbringade vi tillsammans med mor och far i solen.

Vi kollade på utsikten och tog en snabbsväng förbi Vättern.

Utsikten på Egna hem i Huskvarna.

PÅSKAFTON.

Det ska alltid fotograferas mycket när alla är samlade tillsammans. Har alltid varit så och kommer alltid förbli så.

Dagen spenderades med hela familjen, syskonens respektive, moster & kusinerna.
Första gången på länge som vi alla firade en högtid ihop.

K Ä R L E K I O L I K A S L A G !

PÅSKDAGEN.

Min allra bästa tjejkompis fick tillökning förra veckan, en liten ängel.

Som jag bara var tvungen till att träffa innan jag åkte hem.

Längtan efter egna barn föddes på nytt. . .

Efter bebismyset snodde vi pappas bil och tog en tur ner till stan.

Min fina fästman bjöd ut mig på en dejt på ett Tapas ställe.

Restaurangen Pinchos i Jönköping. Fantastisk god mat och alkoholfri dryck.

Efter det tog vi en liten utflykt bara han och jag och kollade in Vättern i solljuset, innan hemresan gick igen till föräldrarna. Där kvällem spenderades i ett bad och mys med familjen.

Dessa dagar haft fått mig att inse att man faktiskt inte är ensam och hur mycket min familj betyder för mig. Utan dom så skulle jag aldrig kunna kämpa, jag behöver dem vid min sida mer än någonsin nu, att jag trott något annat har varit mycket dumt och jag skulle vilja kalla det egoistiskt. Ingen mår bra utan sin familj vid sida och jag har aldrig fått så mycket skratt, glädje och kärlek tidigare. Det har varit helt fantastiska dagar som stundvis fått mig att glömma bort allt ont. Stunderna som varit jobbiga så har familjen varit till stor hjälp genom att bara finnas och varit till nytta för att sortera och reflektera den panikångest som uppkommit. Jag har fått insikten i att jag behöver min familj för ta mig vidare och fungera. För man kan inte kämpa ensam i allt. Ibland måste man blotta upp sig själv och låtas ta hjälp av andra.

Min kärlek till familjen har verkligen växt till en högre nivå och allt detta har fört oss ännu närmre varandra. Den psykiska ohälsan ska inte få vinna över kärleken och ens psyke.

Så mitt största och viktigaste tips är att ha familjen nära och involvera dem i hur du faktiskt mår. Ingen ska behöva kämpa ensam i sina psykiska besvär. Oavsett hur påfrestande det är för psyket just för stunden med allt ljud och folk runt omkring en, så är det så värt det i slutändan ändå.

FAMILJEN ÄR STARK, MEN STARKAST TILLSAMMANS!