Försäkringskassan.
Tiden då man får ett sjukintyg ifrån läkaren i handen så startar ett moment som man för stunden helst skulle vilja slippa och som ändå innebär en hel del arbete och tid som kan tyckas bör läggas på sig själv för att snabbare kunna arbeta sig tillbaka till sin vanliga vardag, så att man kan få möjligheten till att komma tillbaka till sitt arbete igen. Men tyvärr ser inte verkligheten idag ut så, istället krävs mycket av tiden när man är dåligt på pappersarbete, ansökningar och fokus på försäkringskassan. Resultatet blir en ständig oro och ångest kring vad beslutet blir och om man kommer få sjukpenning. Jag vill ändå påpeka att alla absolut inte har detta problem, utan att för vissa så fungerar det väldigt bra. Men det är trots allt många som delat sin mening med mig om att det många gånger är mycket strul med dessa och något som får ens mående att förvärras . . .

Jag har varit sjukskriven sedan i höstas, men det var inte förrän i oktober som jag för första gången efter samtal med min psykiatriläkare fick beslut om att jag inte längre hade förmågan till att arbete, utan sjukskrev mig. Jag hade sedan tidigare fått sjukpenning ifrån min arbetsgivare under 14 dagar, något som det allra flesta har befogenhet till att få. Men när dessa passerat så är det försäkringskassan som går in och tar beslut om man blir godkänd till att få sjukpenning.
Detta innebär att jag efter att fått sjukintyget skall skicka in detta till bolaget och vänta på att de fått det och bekräftat att sjukintyget inkommit.
Bara denna del för mig påverkade mitt psykiska mående, eftersom post som man skickar iväg inte alltid når fram i tid eller överhuvudtaget. Något som absolut inte fick inträffa nu när det är gällande min framtida inkomst.
Under två dagar var jag inne med jämna mellanrum på hemsidan för att kolla om någon uppdatering skett på mina sidor. Ju mer tiden gick desto mer växte ångesten inom mig, det var inte för ens jag såg att det inkommit som jag kunde slappna av och ångesten, för en kort stund försvann. Sen kom nästa steg, något som jag då inte riktigt förstod skulle påverka mig negativt.
 
Andra steget som man behöver göra för att få eventuellt få sjukpenning är att ansöka om detta. Här ska man b.la. skriva hur man skulle ha arbetat, årsinkomst, varför man är sjukskriven och hur länge man tänkt använda sig av sjukpenning. Dessa "enkla" saker blir just då i den stunden något väldigt svårt. För en årsinkomst är inte något man har i huvudet, något som innebar att man skulle lägga ner ytligare tid på att räkna ut enligt deras instruktioner hur mycket man tjänade. Dessutom skulle man ännu en gång skriva om varför man är sjukskriven, något som kan vara psykisk jobbigt just i början att skriva om och som redan stod utförligt förklarat på sjukintyget. Jag vet att jag tyckte det var en onödig sak att behöva göra, och som innebar för mig dubbelarbete och jag hade definitivt inte en aning om hur länge jag skulle behöva vara sjukskriven. Jag var precis i början av perioden. hallå?
Men efter mycket arbete, funderingar, beräkningar och frustration så hade man iallafall skickat iväg ansökan. Nu var det bara att invänta beslut, 30 dagar hade dom på sig. Bara tanken på att vänta 30 dagar väckte återigen en stor ångest. Skulle jag få pengar och skulle jag hinna få dom i tid till att alla räkningar skulle betalas. För dessa försvinner inte ur världen bara för att man är sjukskriven.
 
Här kan man ändå tycka att man gjort sitt, men riktigt så enkelt var det inte. Utan istället ringde dom, eller rättare sagt jagade mig per telefon. Detta var samtidigt som jag satt och väntade på min läkare för andra terapisamtalet. Jag fick information av dom att något inte stämde i ansökningen, nämligen min beräkning av årsinkomsten. Jag hade räknat för lågt och dom ville bara få det bekräftat av mig. Det visade sig nämligen då att dom enligt rutin alltid ringer upp till arbetsgivaren för att dubbelkolla så att man verkligen är anställd hos dom och hade då fått information om att jag kände en högre inkomst än vad jag skrivit. Dom passade på att fråga mig under samtalet om jag var redo för att återgå till arbetet igen. Varför behövde dom ringa och berätta detta för mig och vem frågar någon som precis blivit sjukskriven för psykisk sjukdom om man är redo för att återgå till arbetet?
 
Efter mycket återkommande samtal så fick jag till slut godkänt min sjukpenning och pengarna trillade in på kontot. Det var en otrolig lättnad varje gång pengarna kom in i tid och mina räkningar kunde betalas. Men den ständiga frågan om återgående till arbete återkom till mig. Jag vet att jag vid ett tillfälle blev irriterad på min handläggare när hon ställde den och förklarade tydligt för henne vad en psykisk sjukdom innebar och sa att jag inget hellre skulle vilja arbeta, men att mitt arbete kräver 100% fokus och ansvar, då det är människor jag arbetar med. Något som jag inte kunde ge dom garantier på för stunden.
 
Men dom fortsatte ändå jaga mig och i Februari så tog jag beslut om att återgå till arbetet. Något som jag då trodde jag kände mig redo för och för att slippa försäkringskassans tjat. Jag fick information om att jag efter att fått ett nytt sjukintyg skulle återgå till deras hemsida och ändra omfattning om sjukpenning och sedan ännu en gång invänta deras beslut.
Arbetet satte igång på två timmar per dag, något som visade sig vara för tidigt och efter knappt en månad så var jag ännu en gång tillbaka på ruta ett. Jag vart sjukskriven på 100% igen, vilket skulle innebära att jag nu igen skulle behöva lägga ner mycket tid och fokus på försäkringskassan.
När detta inlägg skrivs, har jag precis varit inne på mina sidor på deras hemsida och fått information om att mitt beslut om sjukpenning är godkänt. Som tidigare är det en otrolig lättnad som infinner sig och jag kan äntligen slappna av.
 
Men under denna väntan så har jag trots allt funderat mycket på varför det ska vara sånt bök kring denna process, när det egentligen kan vara så mycket smidigare. För trots allt så skickas många intyg från läkare in elektroniskt till försäkringskassan där orsaken och tidsperioden på sjukskrivningen står. Dessutom så är deras policy att dom alltid alltid ringer upp till ens arbetsgivare för att kolla att allt man själv skrivit stämmer och kontrollera årsinkomsten. Vilket faktiskt då innebär att dom får den information dom söker, och dessutom då under samtalet skulle kunna fråga själv om hur den sjukskrivne skulle ha arbetat. Vilket skulle resultera i att man som sjukskriven inte skulle behöva göra mer än att gå in och anmäla att man söker sjukpenning och sedan tog de hand om resten och skulle då snabbare kunna göra ett beslut.
Men så ser det tyvärr inte ut idag, istället så ska man själv lägga ner sin fokus och tid på det sättet jag skrivit om ovan, när man skulle kunna lägga allt det på att bli bättre snabbare.
För ingen vill egentligen vara sjukskriven. Det är inget man strävar efter iallafall. Åtminstone inte jag.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress