Konsten att "unna" sig.
Dagarna flyter på i sin egna fart och det är bara för att röra oss med dem. Men jag tycker att varje år som passerar oss gör att kommande går ännu fortare än tidigare, vilket innebär att man alltid kommer till en dag som för en själv är lite mer speciell än de andra dagarna om året. Nämligen den dagen då man blir ett år äldre, något som för de allra flesta inte är något stort utan att det känns ok att ändra åldersiffran ett steg uppåt. Sen inser att man börjar passera ungdomsåren, som för en del är den första gången som man får en liten åldersnoja, men som går att hantera. Variationen kring när den uppkommer är givetvis olika, för vissa kommer den redan vid tjugofem, för andra det året man ska fylla trettio och ibland kan den även dröja så länge att den inte uppkommmer för ens vid fyrtio.
Men jag tror att de allra flesta någon gång i sitt liv kommer få den s.k. livskrisen/åldersnojan. . .
 
Att fylla år har för mig inte varit något som jag brytt mig så mycket om, jag har tyckt det varit helt ok att bli ett år äldre och inte gjort någon stor grej av det. Har väl firat mig lite grann några år, men mycket mer än så har det inte varit av den anledningen att jag inte orkat styra ihop något. 
Men mycket kan jag känna har förändrats under mina senaste två år, så när jag tanken uppkom att jag i år skulle bli tjugofem så infann sig en klump i magen. Egentligen inte av den anledningen att jag skulle fylla just den siffran utan mer att mina två år bakom mig bara hade passerat och att jag inte gjort allt jag velat göra som ungdom och gärna skulle vilja stanna upp tiden för en stund så jag han planera och utföra de saknade bitarna.
Tyvärr fungerar inte världen så, vilket jag snabbt insåg så att fylla år kommer ske trots att jag som person inte vill.
 
Denna klump kom ständigt tillbaka i emellan åt och blev värre vid de tillfällerna som jag fick vara med om bakslag, första gången var vid mitt självmord. Misslyckandet gjorde att jag kände en total ångest över att jag skulle behöva leva ännu ett år och behöva ha min födelsedag. Vad fanns det är fira egentligen. Men det slutade inte där för dagen efter jag kom hem från sjukhuset så var det dags att åka och prata med min egna läkare och där fick jag beorder i stort sätt, att sluta med alkoholen. För att det hade blivit för mycket av detta och att jag låg i risksonen som "alkoholist". Resultatet gjorde att jag enbart ville vara hemma tillsammans med min pojkvän och låta dagen passera när den väl kom. . .
 
Vilket jag idag är otroligt tacksam och glad för att han inte tillät oss göra. För bakom min rygg så hade han planerat ett helt dygn tillsammans, där mina föräldrar och syskon  och svärmor var involverade i stora drag också. Han förvandlade min mardröm till en saga, något som jag aldrig kommer glömma och något som ingen annan i mina tidigare förhållande har gjort för mig. Hela dagen var helt underbar och jag var som på moln under hela dygnet, hade svårt att ta in allt och förstå att min man verkligen hade ansträngt sig igen för att få mig att må bra efter allt som hänt under kort tid och det var inte direkt några dåliga saker han planerat heller . . .
 
Dagen började med frukost på sängen på morgongen som bestod av
glutenfria pannkakor, med skivade bananer och jordgubbar och presenter.
Efter det var det bara att packa och åka in mot stan för en stunds fika med en av hans vänner,
som jag för första gången skulle få träffa.
 
 
Sedan var det dags att röra sig vidare. Han hade bokat ett rum på
Clarion Hotel Sign mitt i centrala Stockholm, där vart det lite tilltugg och han hade även fixat en flaska
mosserande dagen till ära, men som var alkoholfri.
 Inte nog med allt detta så hade han även fixat så att vi tillsammans skulle få njuta av varandra på Hotellets Spa
på taket, där det fanns pool, bastu och massa tilltugg att avnjuta . . .
Här kom senare den andra stora överraskningen. Som han tillsammans med familjen och svärmor hade fixat i smyg. Jag skulle få 75 minuters helkroppsmassage. Helt otroligt, något som jag aldrig har tagit tidigare.
Men något som jag nämnt ett par gånger att jag skulle vilja göra.
Detta var den bästa massagen jag fort på länge, om man bortser ifrån den jag brukar få av min vackra karl.
Jag har nog aldrig känt mig så avslappnade i kroppen som efter dessa minuter.
 
 
Men när jag väl kom tillbaka till rummet igen så fanns det ingen tid för vila, för då visade sig vara dags att svira om sig till finare kläder och tillsammans gå och äta middag på Teaterbrasseriet, något som jag varmt kan rekommendera att gå till om ni är sugna på riktigt gott kött.
Kvällen var ganska sen när vi kom tillbaka till hotellet så den sista stunden innan min födelsedag skulle passera ägnade vi åt varandra, liggandes i sängen. Pratade om hur allt hade varit och jag fick äntligen chansen att bara mysa med min man. Han hade gett mig den finaste födelsedagen någonsin
och lagt ner hela sin själ i att den skulle bli perfekt.
På morgonen dagen efter vart det frukost tillsammans med svärmor,
som gav mig en stor fin födelsedagsbukett vid ankomsten.
 
 
 När jag tänker tillbaka på den idag så är jag så tacksam för allt han gjorde och att han inte tillät mig att sitta
hemma i lägenheten och låta min dag gå.
För nu gör det mig inget att jag blivit tjugofem och tappat två år.
För idag har jag något som jag aldrig haft förut, jag har en man som jag älskar otroligt mycket och som verkligen gör allt för mig för att visa att jag betyder allt för honom, han är verkligen mannan i mina drömmar.
Någon som jag aldrig trodde man kunde få uppleva och få kalla sin blivande man.
Tack älskling!
 
Detta dygn gjorde att jag för stunden glömde bort allt som hade med mitt psykiska mående och göra, jag mådde bra och kunde njuta fyllt ut av allt. Vilket har fått mig att tro att man ibland måste göra något annat för att kunna släppa ohälsan för en stund. Det är lätt att man fastnar hemma och att tankarna hela tiden snurrar. Unna dig själv saker, gör något som du mår bra av. Det behöver inte vara en natt på hotell eller spa. Det räcker kanske med att man går på bio eller går ut och käkar tillsammans med någon man håller kär. Försök bara att unna dig själv lite glädje i allt mörker. För det resulterar i att man sedan lättare kan jobba sig vidare mot ett friskare liv.
Hade jag haft möjligheten att ge alla en Aléx, så skulle jag göra detta. För jag tror att alla behöver en sådan kille som just precis Aléx är. Någon som ställer upp oavsett vad och som gör allt för sin kärlek, familj och sina vänner.
 
Rosa

Alex du är grym❤ tack för allt du gör så våran son mår bättre många gånger. Du är viktig även för oss❤️❤️❤️

Kerstin

Massor av kärlek till er båda💞💞💞💞💞

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress