Längtan efter barn som homosexuell man.
Att ens biologiska klocka ringer vid olika tillfällen i ens egna liv har ingenting med läggningen att göra. Nästan alla människor har en viss längtan efter att skaffa barn. Men samhället erbjuder inte samma möjligheter till att kunna lösa detta. Som Heterosexuell så fungerar det oftast utan några bekymmer, alla vet hur man skaffar barn i ett sådant förhållande. Tittar vi istället på kvinnor som är antingen bi- eller homosexuella så får jag ändå lov att säga att det fungerar väldigt smidigt på den fronten också, genom inseminationer på olika kliniker eller donationer av sperma för att kunna utföra en heminsemination.
Men som homosexuell man i vårt samhälle så är det fortfarande en otroligt svår situation till att tillfredsställa sin längtan efter att bli pappa . . .
 
Under mina senare år har jag emellan åt googlat mycket på olika alternativ för oss homosexuella att skaffa barn, försökt hitta lösningar för oss män. Men det jag ständigt möts av på nätet är tillvägagångssätt som inte fungerar för oss utan det är istället främst inriktad till bi- och homosexuella kvinnor.
Det finns en rad olika alternativ för kvinnorna men ingenting för männen. Mer än att man tipsar oss om att gå ihop med ett lesbisk par eller tjej och ha en s.k. delad vårdnad, vilket förvånar mig då man som blivande förälder inte har någon större lust med att ha mer än 2 föräldrar med i bilden. Speciellt inte om man som homokille ingår i en relation med en annan man där man tillsammans tänkt skaffa barn. 
Alternativ två som man möts av på nätet är "surrogatmödraskap", låter toppen när man hör det för första gången innan man kommer på att det fortfarande idag i Sverige inte är lagligt och tillåtet. Vilket gör att man står på ruta noll igen och inte kommer någonstans. Men så möts man av ett hopp. För på dessa sidor man kan läsa om detta, nämner dem länder där detta är tillåtet och som man kan kontakta för att eventuellt få chansen att bli förälder. Man allt har sitt pris givetvis, inte bara att man ska betala sina resor ner till det landet vid behov samt alla övriga kostnader som kan tänkas uppkomma under tiden. Man ska också betala en stor summa till organisationen som har hand om surrogatmödraskapet, en kostnad som kan hamna på en miljon kronor.
 
På allt detta så är det övriga utredningar så väl som innan barnet kommit som efter. Mycket arbete för något som ska vara så simpelt egentligen. Min spontana reaktion efter att ha läst allt detta var att jag kände en hopplöshet och att min energi tog slut innan jag ens påbörjat allt, samt vem sitter på en miljon kronor bara sådär.
 
Men så kom jag och tänka på det sista alternativet adoption, som idag ser lite ljusare ut än tidigare men som det heller inte finns några garantier för då det fortfarande är så pass nytt att homosexuella män får möjligheten att bli föräldrar på detta sätt. Men väntetiden kan vara lång och det är upp till länderna själva att bestämma om dom vill adoptera ett barn ifrån dem till ett homosexuellt par och som gör alternativen av länder för oss gaymänniskor minimala.
Efter det att man skrivit in sig på en adoptionsbyrå så råder det en hel del arbete med hemkommunen och en del utredningar som man behöver gå för bli godkänd som förälder och man får även här vara beredd på att betala ett högt pris för att bli förälder.
 
Det är här många homosexuella beslutar sig för att hellre vara barnlösa än att utsätta sig för allt detta som jag nämnt här ovan, jag är en av dem.
Jag hade en otroligt stor barnlängtan för bara något år sen, men som övergått till att jag inte känner att det är värt detta arbete och det känns helsjukt att man ska betala sig till ett barn, som dessutom är en enormt högsiffra då barnen i första hand bara behöver komma till en bra och fin familj som tar hand om den och ger detta barn fina möjligheter att forma sitt liv. Medans heterosexuella par och bi- och homosexuella kvinnor har det betydligt enklare att bli föräldrar. Som inte i närheten går upp mot den summan som en adoption eller surrogatmamma kostar.
Jag kan bara prata för mig själv när jag säger detta men det är en otroligt på frestelse på psyket att man idag inte kommit längre. När det har varit prat om detta under en så lång period.
 
Det som dessutom gör mig lite besviken eller smått irriterad är att unga kvinnor och kvinnor väljer att göra abort så fort dom råkar bli gravida. Alltså att välja abort som en snabb väg ut ifrån föräldraskap istället för ett använda ett preventivmedel i stundens hetta, då det idag finns flera olika andra alternativ till detta. Vilket gör att jag kan känna att den typen av alternativ idag missbrukas på ett sätt som inte känns riktigt acceptabelt.
 
Men jag vill ändå påpeka att jag absolut INTE på några som helst omständigheter är emot abort. Jag tycker det är en jättebra möjlighet för vissa, då alla inte har förutsättningarna att bli förälder och vissa ska heller inte vara förälder.
Men lite avsky infinner sig när jag tänker på de som använder abort som preventivmedel istället för skydd, då man som homosexuell man kan ha en stor barnlängtan samtidigt som andra väljer att ta bort det foster som man bär på inom sig som efter nio månader skulle kunna vara en livs levande bebis som i sin tur skulle kunna lämnas över som en form av adoption eller som fosterbarn till en regnbågsfamilj som skulle älska det barnet som om det kom ifrån dem själva.
Men detta är något som samhället måste ta ställningen till om man kan se över bestämmelserna och ändra på detta så att ännu en möjlighetsväg öppnas för oss bögar. Om vi tittar på läget som råder idag så väljer jag aktivt att lägga "barn" på hyllan tills den dagen då förutsättningarna har förändrats till det positiva. Jag klarar mig för stunden fint med att låna andras barn och har även ett yrke där barn finns under hela min arbetstid varje dag.
 
 
Till alla er som kämpar, Ge inte upp!
 
Alex

Så bra ämne! bra att detta tas upp!

Hanna

Hej! Väldigt starkt skrivet!

Ville bara meddela att du är med på denna lista: http://blogg.se/article/2017/april/bloggare-som-delar-med-sig-av-sin-kamp.html
Den kommer att publiceras på startsidan den 3 maj och du får jättegärna uppmärksamma den på din blogg om du vill.

Svar: Hej! tack så jättemycket för responsen.
Tack för att du berättade detta, blev helt överraskad och glad när jag läste detta och ska verkligen lyckas uppmärksamma detta. och Tack för den stora chansen som ni gett mig!
Carl Robin Larsson

Pillan

Det är en väldigt orättvis värld vi lever i på många sätt. Och visst, homosexuella män har inte den biologiska möjligheten att själv bära på ett barn. Men ser borde bli lättare att adoptera även i Sverige. Alltså att kunna adoptera ett barn inom landet.

Men sedan får du det att låta så enkelt för oss heterosexuella att skaffa barn på egen hand. Och tro mig. Det är inte lätt för alla. Min syster har gått igenom 4 olika IVF behandlingar och det slutade med äggdonator för att hennes äggkvalité inte var tillräckligt bra. Men de har ju nu fått sin dotter men det har inte varit en lätt resa för den. Hade de betalat pengar ur egen ficka själv och gått till en privat klinik hade det kanske gått fortare än när de gick till landstinget. Jag och min man har varit ihop i snart 12 år och har än inte blivit gravida. Vi ska snart göra vår 2:a IVF.. Så det är inte så "bara" även för oss heterosexuella par som har de biologiska möjligheterna att reproducera oss.

Men jag har ställt in mig på att vi kanske får adoptera i framtiden om vi inte lyckas på "konstgjord" väg. Alternativt betala för att gå till en privat klinik.
Tänk att det mest basala i världen blivit en stor och svår grej för människan..


Svar: Hej pillan,
Jag tror du missuppfattade inlägget lite och detta rör mig den homosexuella bög världen. Jag vill absolut inte på något sätt påstå att ni har det enkelt. Men ni har definitivt mer möjligheter som heteropar att kunna få barn, trots att den naturliga vägen inte fungerar för er. Adoption, äggdonator och inseminationer.
Bögar idag kan knappt adoptera ett barn och det kostar för oss en massa pengar för att kunna skaffa ett barn och ingen av oss kan bli gravida och surrogatmödraskap som jag nämnde är inte lagligt i sverige.
Carl Robin Larsson

Elin wikström

Sjukt att Sverige inte kommit längre med surrogat! Önskar så att det ska finnas alltrrnativ för alla att bli föräldrar oavsett kön och vem man älskar.
Hejja er Robin och sluta inte kämpa!

Malin

Hej Robin! Det är jätteviktigt ämne som du beskriver och belyser. Men jag blir lite ledsen hur du beskriver abort det är ingen saklig information och liknar argument abortmotståndare använder. Alla människor har rätt att bestämma över sin kropp och anlednibgen till abort är varje kvinnas val. Ett tips Skippa dina känslor inför varför kvinnor väljer abort, så blir inlägget ännu tyngre i debatten för homusexuella mänsrättigheter att få bli föräldrar. Kram Malin

Christina

Jag tycker det är sjukt att vi inte kommit längre än såhär i Sverige 2017. Det finns ju mer än säkert flera kvinnor även i vårt avlånga land som skulle kunna tänka sig att vara surrogatmamma åt de som inte kan på egen hand bära ett barn. Jag vet att jag var jättepositivt inställd till det för några år sen, fel fras..jag är fortfarande det men så ser man alla lagar, regler och paragrafer som styr över vem och vilka som ska ha rätt till en familj. Kan även hålla med om att det finns många som skulle kunna bli duktigare på att välja preventivmedel eller den bästa metoden Knip igen :p

Håller mina tummar på att ni hittar rätt för er och lyckas utan allt för mycket krämpor <3

En som tidigare haft funderingar kring surrogatmödraskap.

Aylin

Som att det vore så enkelt att bara gå genom en oönskad graviditet för att senare lämna över barnet till regnbågsfamiljer. Då har du inte räknat in den påfrestning på kroppen som en graviditet innebär för många, förlorad inkomst pga graviditeten, den hormonella och psykiska karusell som det ofta är att genomgå en graviditet, och senare även förlossningen som är något av det smärtsammaste en kvinna kan uppleva, och därefter eventuella förlossningsskador samt återställningen av sin kropp, glöm inte heller att många kvinnor aldrig blir helt återställda från graviditet/förlossning. En livmoder är inte något man bara kan "låna ut" för några månader, en kvinna är inte ett redskap man kan förvänta sig att få använda och få levererat ett barn till sig av.
Barn är ingen rättighet!

När Annie fotograferar i Kalifornien

Ursch, jag lider med dig! Kommer ihåg som tonåring hur jag funderade kring det där med att skaffa barn och hur det fungerade för dem med annan läggning än hetero. Jag gick på konstskola och av 45 elever i klassen var 5 hetero och resten annat så jag var i minoritet. Och hur kompisar bara "men gå ihop med lesbiska par då!" och hur jag tyckte att det var en sjukt konstig tanke att man skulle behöva dela sin familj med en främmande familj som man kanske absolut inte hade samma värderingar som, bunden till några man kanske inte ens tycker om och måste ta hänsyn till vart dem bor om man vill flytta.

Dock är det extremt ovanligt att, som du skriver "använda abort som preventivmedel". Abort gör oftast väldigt ont, är tidskrävande och obehagligt. Det är inget man går och gör på en kafferast. Mina två närmaste vänner har tvingats göra det. Det är en riskfylld process och ibland kan du aldrig mer få barn igen. Det är inte lätt eller rolig process, så sluta upp med att tänka att "det är ett alternativt preventivmedel" - för det är det verkligen inte! Visst finns det antagligen ett fåtal personer som gått igenom mer än en abort i sitt liv, men enl barnmorskorna när jag skrev en skolrapport om det är det en extremt liten procent. De allra flesta som gör abort gör det för att dem är tvungna. Sluta släng mer skam och smärta för deras val. Att bli frustrerad på att "kvinnor gör det som preventivmedel" är lite som att bli frustrerad på att det finns människor som mördar sina levance barn. Klart att det händer, men det är extremt ovanligt i relation till alla barn som föds och till alla par som har sex.

Men nu till det jag ville säga. Jag har funderat jättemycket kring det här med Surrogatmödraskap. Jag anser personligen dock inte att barn är en rättighet och att Staten eller Landstinget skattepengar ska gå till att hjälpa folk att få barn oavsett kön eller ålder. men samtidigt är det heller inte rätt att barn blir en klassfråga och bara de allra rikaste ska ha råd med det. Så eftersom att IVF är gratis för två försök så borde kanske 1 Surrogatmödraskap sponsras oavsett kön på paret som vill bli föräldrar. Det finns massor med personer i Sverige som drömmer, längtar och gråter sig till sömns över tanken på att aldrig kunna få barn, i onödan eftersom att metoderna faktiskt finns. Till att börja med behövs lagstiftning och möjligheten för oss kvinnor att göra det. Det finns många kvinnor som inte tycker att graviditeten var hemsk och som skulle kunna tänka sig att göra det för andra. Ännu fler som skulle ställa upp och hjälpa familjemedlemmar om det vore möjligt. Jag bor i USA och här är det ju lagligt i alla fall i vissa delstater. Jag fårstår inte varför det skulle vara en komplicerad fråga. Det rör sig ju om inplanterade ägg och inte kvinnans egna. Att det skulle vara hennes barn känns väldigt förlegat även om man absolut måste ta hänsyn till henne, en enorm hänsyn.

Sedan behövs ett stödsystem. Kvinnan måste få stöd och hjälp hela graviditeten och inte behöva oroa sig för minskad inkomst eller förlorad inkomst i samband med komplikationer. Hon måste även få tillgång till samtal efteråt eftersom förlossningsdepressioner och att "bli av med barnet" kan bli en supertuff process. Det kostar pengar. Om inte staten ska betala, och det inte ska bli en rikemansfråga, vem ska då stå för notan? Det där har jag funderat mycket kring. För det kostar ju en hel del pengar. Och rimligtvis ska kvinnan ha någon form av ersättning. Hon riskerar sitt liv, sin hälsa och sin kropp för någon annans dröm.

Jag skulle absolut kunna tänka mig att vara surrogatmamma i framtiden. Jag har inga egna barn och skulle vilja ha det först. Annars tror jag att det skulle bli en för tuff process mentalt. Om man inte har varit med om det tidigare. Men om man har det, hunnit fylla någon viss ålder och är i god form, så tycker jag att det skulle vara självklart att det ska vara lagligt och möjligt.

kerstin ehrenholm

Kämpa på ge inte upp. Det är orättvist visa par ska inte ha barn. En del passar inte som föräldrar
Så kämpa på Lycka till

Robin - Pappablogg.com

Ett välformulerad och viktig inlägg du skrivit!
Hoppas att detta når ut till många, fler måste få veta hur det ligger till.
Fortsätt kämpa och ge inte upp. Hade bäst!

Svar: Tack Robin, inlägget har nått ut till en hel del läsare. Vilket är otroligt bra! Detsamma!
Carl Robin Larsson

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress