Konsten att vara människa - Psykiska ohälsan tar över sömnen.

Det är inte alltid lätt att stänga av hjärnan vid läggdags, oftast är det då som tankarna börjar snurra som mest och ångesten och frustrationen smyger sig på för att göra dig sällskap. Man försöker koppla bort, men utan framgång och med detta resulterar det i stress över att man inte kan somna, som gör att man får det ännu svårare att få sin nattsömn som kroppen behöver för att bearbeta sig och får att ens mående ska bli bättre.

Sömnen är trots allt en av de viktigaste grundpelarna i människans liv. Utan sömnen så skulle vår kropp inte fungera och vi skulle ha noll energi till att ta oss igenom vardagen, men när man blundar så är det enda man ser massa bilder framför sig som orsaker ännu mer ångest och som gör att man blir illa till mods och känner en hopplöshet. . .

Men sen kommer man till den stunden på natten då man slumrar till efter att stora delar av kvällen och förnatten gått åt till att inte låta ångesten ta över, till att sortera alla tankar som uppkommer. Men det stora problemet är att när detta sker så får man istället en massa jobbiga drömmar om allt man går igenom och kan stundvis vakna upp i panik, hjärtklappning och ibland ha svårt att sätta fingret på vad det är man just då mår dåligt över. Man känner en irritation känsla av den anledningen att man anser att man åtminstone kan få en lugn stund, när man för det mesta varje dag ändå parerar vardagslivet med sin psykiska ohälsa. Så det minsta är väl ändå att man kan få chansen att sova om nätterna och slippa all ångest, om bara för en liten kort period.

Idag är detta ett vanligt problem som uppkommer när man lider av en psykisk sjukdom. Speciellt om man som jag och vissa andra lider av ångest och depression. Eftersom sömnen är en viktigt del i processen till att tillfriskna så blev det så att jag i samråd med min läkare fick utskrivet något som kallas för insomningstabletter. Dessa skulle jag ta en halvtimme innan läggdags för att enklare kunna få min sömn. Jag vet att de första tre gångerna så visste jag inte om det var tabletterna som gjorde sin verkan eller om det var så att jag bara var utmattad som gjorde att jag somnade. För trots att jag tog mina tabletter enligt ordination så fortsatte sömnproblemen med att jag ständigt vaknade upp mitt i natten och dessutom efter detta skedde så kunde jag inte somna om.

Men eftersom läkaren hade sagt att jag behövde ta dessa så fortsatte jag göra detta varje kväll, tills dess att kartongen var slut och det var dags att utvärdera hur min sömn i nuläget fungerade. Detta resulterade i att min läkare inte tyckte att jag behövde ta dessa mera och skrev inte ut något mer.

Under en period så fungerade trots allt min sömn bättre utan tabletter, jag vaknade emellan åt upp i ångest, men tog oftast igen detta på dagtid när jag kände mig trött, så jag ansåg att jag ändå orkade ta mig igenom mina dagar, även fast jag vissa dagar gick och la mig tidigare än normalt.

Perioden varade dock inte så länge som jag hade önskat, utan sömnsvårigheterna kom tillbaka och denna gången var den extremare än tidigare, det kunde gå flera dagar utan att jag fått mig någon sömn, utan kanske max en till två timmar per natt och man vet vad som kan ske då om man inte sover ordentligt, man blir totalt knäpp i bollen...

Helgen då jag bestämt mig för att avsluta mitt liv här på jorden, som jag redan i tidigare inlägg nämnt lite om så hade jag inte sovit på två dygn så när jag väl kom in till psykiatrin här i Stockholm så var sjuksköterskorna väldigt snabba med att ge mig en sömnmedel i form av flytande form. Något som jag tidigare testat i tablettform men som inte hjälpt mig. Så jag var mycket skeptiskt till detta men jag tog ändå medicinen. Men det dröjde inte speciellt länge för ens jag låg och sov på britsen och när jag vaknade upp på avdelningen sedan, så visade det sig att jag sovit i tolv timmar. Jag var totalt utmattad, och vid mitt uppvaknade så var jag fortfarande extremt trött men också väldigt låg något som höll i sig under en kortare period och även hemma fick jag sova helt ok de första dagarna.

Nu har jag återigen fått mina sömnmediciner utskrivna och det är betydligt bättre med sömnen i samband med att jag tar dessa, men stundvis så kan det fortfarande inträffa att jag vaknar upp mitt i natten med ångest, eller att jag blir väckt av min sambo då jag i sömnen kan ligga och gråta eller att han märker av min sinnesnärvaro.

Skillnaden i dagsläge är att vi när detta uppkommer pratar om vad de är som ligger bakom min uppkomna ångest och kort tid där efter brukar jag inte ha några större bekymmer att till slut somna igen. Något som är otroligt viktigt att göra när oron, stress eller ångest uppkommer. Det bästa man kan göra är att hitta bakomliggande orsak.

Jag vill inte säga att det är såhär jämnt, vissa nätter är värre än andra och min sömn är inte direkt den djupaste, något som jag drar slutsatsen kring när jag på morgonen ständigt inte känner mig utvilad. Trots mina mediciner.

Men dem hjälper mig definitivt, för jag vet ju att det skulle se mycket svårare ut om jag inte tog tabletterna. . .

Dessutom har jag nu sedan två veckor tillbaka börjat träna tillsammans med min fästman och det har resulterat i att jag till större utsträckning får en bättre sömnbalans än tidigare och en tupplur mitt på dagen kan också förekomma ibland eller att jag gör något som får mig att känna mig avslappnad, t.e.x. kolla på serie eller någon film eller bara lyssna på musik.

Men att ha sömnproblem är något som verkligen påverkar oss människor och som är en jobbig situation att behöva dras med, men i största allmänhet så brukar detta avta ju mer tiden går och i samband med att vi själva börjar må bättre. Så det enda vi kan göra är att acceptera och fokusera på de dagarna i framtiden som detta problem inte längre kommer existera.