Konsten att vara människa - Oansvarigt som förälder.

Stockholm är en av de städer som består av mycket folksamlingar. Det är ständigt ett högt tempo oavsett vart man är, människor trycker sig fram genom perrongerna för att hinna i tid till sina arbeten eller möten. Om det resulterar i att man måste trycka sig fram och riskera att dra omkull en annan människa, så är det något man omedvetet ibland kan utsätta sig själv för. För personer i Stockholm har en helt annan jargong och människosyn än de personer som bor i de mer mindre städerna. Man ser till att man själv går först och tar inte direkt hänsyn till medmänniskorna runt omkring sig och man förutser inte de konsekvenser som kan uppstå när man klämmer sig fram på perrongen för att hinna med tuben som går före den man egentligen skulle ha åkt med. Det har faktiskt varit tillfällen som detta har orsakat att en medmänniska trillat ner på perrongen.

Jag kan många gånger komma på mig själv skaka på huvudet när jag ser hur vissa personer beter sig mot andra och hur dem kämpar sig fram i folksamlingar. Deras sätt att agera och uttrycka sig när någon person inte råkar höra att man ska flytta på sig. Det är inga roliga meningar som man ibland får höra av personer som tenderar till att stressa sig fram i staden. Ibland har det till och med varit gånger som jag blivit irriterad på dessa människor som uttrycker sin frustration så att jag själv känner mig tvungen att öppna min mun för att visa för dessa att deras beteende inte är acceptabelt, även fast jag själv vet med mig att mitt agerande inte heller kanske är rätt sätt att behandla dessa personer, eller är det så att jag faktiskt har rätt när jag uttrycker min åsikt om vad jag anser inte är acceptabelt?

Jag hävdar trots allt jag ändå gör rätt i att uttrycka mig när något anses vara oacceptabelt, för vad skulle världen vara på väg annars om alla bara gick och höll sin mun. Nej, detta handlar om civilkurage, att man vågar stå upp för sina medmänniskor som behandlas illa och som kan utsättas för fara genom andras agerande. Framförallt när det kommer till barn som genom vuxnas agerande kan komma hamna i fara eller uppleva situationer som eventuellt skulle kunna traumatisera dem. För är det någonsin någon förälder som frågar sitt barn om det för dem är lugn att gå igenom folksamlingen, som skulle kunna spara dem ett par minuter jämfört med om dem skulle ta en väg som inte innebar folksamlingen?

Som många av er redan vet så var det nyligen så att Pride-festivalen gick av stapeln, en festival som innebär att tonvis av människor samlas för att uppleva. Framförallt under dagen då paraden ska vara. Extrema folksamlingar bildas och många av dessa människor blir ibland omedvetna om hur dem framställer sig själva och hur dem uttrycker sin frustration, när dem försöker ta sig igenom för att antingen gå vidare eller hitta den perfekta platsen för att kunna vara en bra åskådare för dem som ingår i paraden. För det är trots allt en stor påfrestning för alla att samlas i en klunga som det verken går ta sig framåt eller bakåt i. Det kan lätt skapa bråk och diskussioner bland människor som inte delar samma åsikter om de uttryck som kläckas. Något som man som person får vara beredd på när man väljer att ta sig in i den hög av människor som bildats. För det är mycket folk och man kan lätt hamna i kläm och i situationer som kan vara svåra att ta sig ur snabbt. Man riskerar att bli fast, mitt i folksamlingen.

När man då som förälder väljer att ta med sitt barn på paraden, så förstår jag personligen inte hur man kan välja att utsätta sitt eller sina barn för detta. Barn är korta, sköra och kan lätt hamna i kläm, genom att antingen råka bli nedtrampad eller ihop klämda av vuxna. Samtidigt som det är extremt lätt som barn att tappa bort sina föräldrar, det kan gå på en kort sekund och helt plötsligt så är barnens vårdnadshavare utom synhåll.

För man har trots allt som förälder ett ansvar från den stunden man skaffar barn och det krävs ibland att man måste ta omvägar för att utesluta att barnet ska fara illa, både fysiskt och psykisk. Jag tycker att det är otroligt ansvarslöst att ta in sitt barn i tät folksamling som man som vuxen bara har problem att ta sig igenom och då ser vi trots allt oftast över andra människor huvud. Tänk dig då ett barn? som inte ser mer än ben och kroppar som vandrar kors och tvärs. Jag vet själv hur läskigt det kunde vara ibland när man som barn inte kunde ha kontroll över vad som händer omkring än. Det tror jag generellt alla barn tycker, för människan är trots allt skapt på det viset att vi gärna vill ha kontroll över det som händer oss.

Det uppkom en situation där en vuxen person uttryckte sin frustration när hen inte kom fram. En frustration som jag personligen kan tycka var helt onödig och oacceptabel, men som ändå kan ha en viss förståelse till då man i stundens hetta själv bara vill fram och har folk som trycker på bakifrån. Denna person uttryckte sig ungefär på följande vis att hen snart struntade i personerna runt omkring hen och snart själv började "präja" sig igenom folksamlingen. Var på sällskapet påtryckte att det tror allt fanns barn som kunde råka illa ut men som fick till svar att det var något som personen också snart struntade i och att föräldrarna fick skylla sig själva då dem dragit in sina barn i denna hög av människor. Givetvis vid den stunden det sistnämnda sas, gick en mor tillsammans med sina två barn förbi och blev stött av kommentaren och var tvungen att ifrågasätta. Jag kan verkligen förstå att hon gjorde det men samtidigt så håller jag faktiskt till viss del med den andra om att föräldrarna får skylla sig lite själva när dem väljer folksamling före andra alternativ. För enligt mig så är det extremt ansvarslöst och gränsfall till dåligt föräldraskap att välja på det viset, när det finns andra vägar att ta för att undgå. För ett barn som absolut inte behöva riskera att bli nedtrampad, inklämd eller stå fast mellan stora vuxna människor.

Generellt anser jag att föräldrar tar ett stort ansvar för sina barn i större utsträckning. Men det finns fortfarande de gånger som man börjar fundera på hur vuxna tänker kring viss barnuppfostran och andra val som involverar barnens säkerhet. Är dem bara tankspridda eller handlar det om att dem faktiskt bara är dumma och egoistiska? Frågan kommer nog gå obesvarad och det ända man kan göra är att dra egna hypoteser och slutsatser och försöka att inte göra på samma sätt den dagen man själv bli förälder, utan att alltid tänka ur barnens perspektiv innan man drar till med ett beslut.

Så jag ber de föräldrar som utsätter sina barn på detta sätt att försöka tänka till en extra gång. Så att vi andra vuxna människor slipper behöva vara med om att skada ett barn antingen fysiskt eller psykisk efteråt eller så pass att det blir en blandning av båda delarna. För tro mig när jag säger att vi verkligen inte vill trampa ner era barn, men en olycka sker så lätt och framförallt när det rör sig om så mycket folk. Då är det mer värt att ni tar en omväg med era barn där ni lättare kan ta er fram utan problem. Både ni och vi går glada och nöjda därifrån och kan fortsätta vår vandring. För tyvärr får barnen ingen fördel eller omtanke när det kommer till folksamlingar, inte av alla iallafall.