De flesta vuxna människor i vårt samhälle har ett arbete, ett arbete som i slutet på varje månad innebär att vi får tillräckligt med pengar för att klara oss till nästa gång nya pengar finns tillgängliga på kontot. Hela vårt samhälle är skapt på detta sätt och det är också det som styr oss människor. Vi arbetar för att kunna betala våra månadsutgifter, handla hem mat till hushållet och för att kunna unna oss något extra emellan åt.
Från den dagen man avslutar sina studier så har man en viss skyldighet som nybliven vuxen att ta sitt ansvar. Ett ansvar som innebär att man som mål har att hitta sig ett arbete, oavsett hur tråkigt och ointressant det än må låta för vissa. För det är trots allt så verkligheten ser ut, utan pengar kommer man ingenstans och det går inte leva på sina föräldrar hur länge som helst. Dem har ändå lagt enorma utgifter på dig, från det att du föddes tills dess att du fyllt arton. Så det är inte mer än rätt att man tar sitt ansvar när man avslutat sina studier och beter sig som en ansvarsfull vuxen.
Arbetsmarknaden idag är enormt tuff och jag vet personligen själv att det kan kännas hopplöst. Man skickar in en massa ansökningar till företag som söker nya medarbetare, men ingenting händer och får man svar så står det att dem tackar så mycket för att man sökt, men att platsen gått till någon annan. Men att man är välkommen tillbaka med en ny ansökan längre fram. Hopplösheten infinner sig och motivationen sinar, man hittar gärna andra saker att prioritera framför jobbansökningar. Umgås med vänner, shopping och festande. Men utan pengar kommer man inte så långt och det är något man lär sig själv ganska snabbt i livet och när man väl får tag på ett jobb så är man tacksam för att man prioriterade sökandet, för nu har man helt nya förutsättningar framöver.
Jag personligen hade under mina tre sista år på gymnasiet fyra olika arbeten som jag arbetade extra på vid sidan av mina studier. Vilket blev ungefär varannan kväll under veckorna och varannan helg. Detta ledde sedan till att jag utöver mitt studiebidrag drog in en del extra inkomster på mitt konto varje månad och som ledde till att jag nu kunde leva mitt liv på helt andra principer än tidigare, jag kunde unna mig saker utan att behöva tänka på ekonomin på samma sätt som tidigare. Nu kunde jag betala mycket av mina saker själv och hade möjlighet att köpa det som jag ville ha, allt från dyra kläder till hårprodukter som jag ansåg var de bästa för mitt hår. Som för övrigt var de som var lite dyrare. Men som tonåring tänker man inte speciellt mycket på vad saker kostar. Något som jag idag kan ångra när jag tänker tillbaka på hur jag såg på pengar tidigare. För med pengar kommer också ibland saker man får äta upp senare.
Men helt plötsligt kan ekonomiska förutsättningar förändras. Man blir avskedat, sjukskriven eller att man helt enkelt spenderar över sina tillgångar. Oavsett vilken bakomliggande anledning det nu än må vara så kvarstår problemet att ekonomin nu förändrats och nu har man betydligt mindre pengar att fördela över månaden. Spontant kan man kanske tycka att man börjar se över sina utgifter och vad man kan dra ner på. Något som vissa möjligen gör men som är långt från alla, man fortsätter leva sitt liv som tidigare och tänker inte alls på hur det kommer se ut veckan där på efter att man varit ute en hel helg på krogen och spenderat pengar på samma sätt som tidigare. Det är inte förrän långt efteråt som man önskade att man borde varit smartare än vad man var. Men saker och ting löser sig, eller vad säger ni?
Efter min student 2011 så flyttade jag relativt snabbt upp till Linköping under olika principer. En av dem var att jag då träffat en kille som jag skulle bli sambo med men eftersom pendeln då fortfarande gick mellan min hemstad och Linköping så beslöt jag mig för att arbeta kvar under sommaren på mitt sommararbete. För att helt enkelt ha en inkomst till att kunna betala min del av hyran och andra utgifter som varje månad inkom. Det var tre månader med säker månadsinkomst och som gjorde att jag nu kunde fokusera på att lyckas hitta ett kommande arbete för hösten i staden jag numera skulle bo i.
Tre månader passerade snabbt och det var dags att lämna arbetslivet i Jönköping. Men något kommande arbete i nuvarande stad hade jag inte lyckats få tag på under denna tid. Men jag visste att jag fortfarande inte hade fått svar på alla ansökningar så en var det inte kört och jag hade trots allt en lön kvar som skulle komma. Det skulle definitivt lösa sig tills dess. Men det vart inte riktigt som jag önskat. Inget arbete och nu skulle jag dessutom framöver inte ha någon inkomst. Något som skulle innebära att jag inte skulle kunna betala min del av hyra eller de andra utgifterna. Detta resulterade i en stress och en ångest som var något enormt stor, men det var bara att försöka dölja detta. På med pokerfejset och ut och festa tillsammans med vännerna och låtsas som ingenting samtidigt som jag försökte komma på en lösning, jag struntade i hur men jag skulle lyckas få tag på pengar. Jag var bara tvungen att lösa det.
Lösningen vart, något som senare skulle visa sig bli min värsta mardröm. Men när ångesten och stressen håller på att bilda en depression och man känner att detta är på väg, blir man desperat och känner behov över att snabbt lösa problemet för att undvika att må dåligt och för att få inte pengar tillkommande räkningar. Vad är då inte snabbt om inte ett sms-lån, allt som behövdes var att skicka iväg mina uppgifter så skulle pengarna trilla in på kontot någon dag senare ibland samma dag. Perfekt! Lösningen var klockren, ett sten hade nu lättat från hjärtat och jag kunde andas lugnt igen. Nu var livet härligt och jag skulle ju betala tillbaka allt så fort jag fått ett jobb. Men det vart istället mer sms-lån för att täcka de gamla och innan jag hann blicka så var jag fast i denna onda cirkel och trots av många försök att ta sig ur så var det omöjligt, det var för mycket, vart skulle jag börja. Skulderna hade tagit över kontrollen. Något som jag genom alla år sagt jag skulle hålla mig borta från hade nu blivit min mardröm som jag motvilligt fick vandra tillsammans med.
Genom att ha skulder så minskar chansen till att kunna få ett ordentligt lån på banken för att samla sina redan befintliga. Speciellt om man sedan tidigare misskött sina återbetalningar. Det bästa som man då kan göra när man bli nekad på banken är att prata med sina anhöriga och berätta läget. För det värsta man kan göra att ta nya sms-lån för att täcka de gamla. Som person med skulder måste man våga be om hjälp och ta smällen som man kan tänkas få av den man pratar med. Men du är långt från ensam om att någon gång hamnat i en sådan situation. För öppnar du inte upp för den möjligheten så riskerar du att i slutändan hamna hos kronofogden. Den biten sätter stopp på många möjligheter i framtiden under tre år. Det vill man undvika.
Jag gjorde flera tappra försök till att ordna upp allt och se över min ekonomi. Prioritera de med högst ränta och betala av dem som riskerat att hamna hos kronofogden i förhoppningen om att slippa få en betalningsanmärkning. Men ganska snabbt insåg jag att det inte var någon idé, det var för mycket pengar det rörde sig om. Jag var tvungen att hitta en annan lösning för att lösa skulderna och jag vill också poängtera att det nu gått ungefär två år sedan första sms-lånet togs och jag hade hunnit flytta vidare till Stockholm, nu hade jag ett arbete som gjorde allt lite enklare.
I samband med flytten tog det slut med min pojkvän i Linköping och jag träffat kort tid därefter en annan kille. Killen jag separerade med förra året. Efter att ha berättat min situation, gjorde även han tappra försök att ordna upp min ekonomi. Han hjälpte mig att ringa runt till inkassobolagen som skulderna nu landat hos och la upp avbetalningsplaner med dessa för att vi tillsammans enklare skulle kunna hålla koll på summan. Samtidigt som han hjälpte mig att betala av en del varje månad. Han var en riktigt klippa och det är inte alla nya partners som skulle göra en sådan sak för en annan. Jag är otroligt tacksam för att han hjälpte mig att få lite mer uppsyn över hur allt såg ut.
Men det räckte tyvärr inte. För skulle jag någon gång kunna köpa mig en bostad eller bilda familj så var jag tvungen att antingen ta ett lån, som för övrigt var helt kört eller prata med mina föräldrar om min situation. Något som jag absolut inte ville, för jag visste att det skulle bli en extrem tung diskussion, något som jag helst skulle vilja undvika men som min dåvarande pojkvän starkt tyckte var nödvändigt. Vilket han hade absolut rätt i. Mina föräldrar var sista utvägen för att någonsin kunna köpa min dröm bostad, bilda familj eller överhuvudtaget kunna ha ett normalt liv som ung vuxen.
Tack vare min fars hjälp kunde jag nu samla ihop mina skulder till ett lån och betala ett fast månadsbelopp, även fast det skulle ta mig tre år att betala av allt. Men det var helt klart värt det för att kunna få tillbaka livet. För att någon gång kunna få må psykisk bra igen och finna ett inre lugn och frihet. Lånet är något som jag en idag betalar på och som i höst äntligen försvinner. Men tack vare min far och lånet så fick jag åter livet tillbaka och en möjlighet till att förändra mitt liv och mitt sätt att handskas med pengar. För att inte ha kontroll på sin ekonomi är inget jag önskar min värsta fiende. Det kan vara ett av de värsta sakerna som man som människa kan riskera att utsätta sig för.
- TA ALDRIG SMS-LÅN!!
- SPARA TILL SAKER DU
DU FÖR STUNDEN EJ
HAR RÅD TILL!
- SE ÖVER DIN EKONOMI!
- AKTA DIG FÖR ATT HAMNA
HOS KRONOFOGDEN!!
- BE FÖR SJUTTON OM HJÄLP,
OAVSETT HUR MYCKET
DET TAR EMOT!
- HA RESPEKT FÖR PENGAR
OCH VAD DET KAN GÖRA
MED DIG!
MENY
0