Jag är tacksam för att vara bög så att jag får tillgång till alla godbitar.

Alla är vi skapta olika och trots att jag inte på något sätt är troende så vill jag ändå hävda att det fanns en person som skapade oss och formade oss till dem människor vi faktiskt är. För annars har jag svårt att tro att vi fortfarande skulle gå runt på denna jord, eftersom världen är så överbefolkad som den är. Någonstans visste denna person detta och skapade olika läggningar på människor för att få jorden att gå runt och för att alla människor på något sätt skulle få möjligheten till att få känna på kärlek. Vilket resulterade i att man då fick de olika sexuella läggningar som idag existerar i vårt samhälle, men som på något sätt ändå alltid ansetts vara annorlunda, då man har bibeln som riktlinje på vad som är rätt och fel. Man har valt att skriva annorlunda i denna bok och om det nu är så att det funnits en gud oc att det skulle vara hen som skrivit denna så tror jag garanterat att den skulle se annorlunda ut. Men nu är det så att boken inte skrevs av gud själv och då vart resultatet skevt. Detta är åtminstone min åsikt och den kommer jag hålla kvar oavsett vad ni andra har för synpunkter kring min åsikt.

Men oavsett vad så är jag faktiskt glad idag att jag var en av dem som skulle få bli homosexuell. För trots all negativ energi som medmänniskor har om oss homosexuella så är det ändå trots allt skönt att vara en som sticker ut från normen och vågar stå upp för det man är istället för att låtsas vara något man inte är. Det skulle vara hemskt att behöva gömma sig i ett heterosexuellt förhållande bara att omgivningen eller familjen inte accepterar detta. Inte bara för kärlekens skull utan också för att kvinnan är något som jag absolut inte attraheras av.

Jag vill ha en manlig kropp, en hårig kropp och en saftig kuk att suga när lusten faller på. Det är väl alla homosexuella mäns dröm att få ta del av detta. Det är väl ändå det som är grunderna till att man är homosexuell och älskar män. För det är väl ändå det som alla bögar sysslar med om dagarna, att ta på varandras kroppar och knullar. Eller?

Nej, men skämt och sido. Riktigt så är det inte. Åtminstone inte för mig personligen, utan det beror på helt andra saker och har inte alls med det manliga könet och göra som många tenderar till att tro är en av främsta anledningarna till att man blir bög. Att man älskar kuk. För mig handlar det i första hand om att jag alltid haft en mer vänskaplig relation till kvinnor, jag blir ofta en bra vän till dem och att ingå förhållande med dessa har bara resulterat i att vänskapen blivit tightare, men kärleken har aldrig riktigt funnits på det viset som det bör göra när man är i ett förhållande. Dessutom har jag tyckt att den kvinnliga kroppen varit ett främmande område, något som jag inte alls förstått mig på eller hur jag ska lyckas tillfredsställa. Jag vill ändå tillägga att jag vid enstaka gånger haft sexuell kontakt med kvinnor, tiden innan jag valde att komma ut som homosexuell. Dessa saker tillsammans med att ”inte få upp den” gjorde att jag mer och mer valde att ta avstånd från kvinnor och detta var samtidigt som jag märkte av att det gick betydligt lättare med män och dessutom kände jag en otroligt mer attraktion till vissa killar.

Men jag har mina grundkrav när det kommer till killar och som varit grunderna till varför jag ”älskar” män så mycket som jag gör och varför jag är tacksam för att jag är homosexuell. Jag är väldigt mån om att träffa killar som är av samma sort som mig; Empatiska, omtänksamma, kärleksfulla och sociala män. Dessutom så får dem absolut inte var muskulösa så att konturerna sticker ut, det är det mest avtändande som finns. Annars få dem faktiskt se ut precis som dem vill. Jag går väldigt mycket på personlighet och insida när jag väljer mina killar. Inte hur dem ser ut och vilken storlek dem har mellan benen, det är det sista jag lägger fokuseringen på. För även som i hetero förhållanden så har storleken ingen betydelse, så nu fick ni nyfikna svar på den frågan också.

Självklart har jag genom mina år som bög stött på killar som varit riktiga dumhuvuden och som visat sig vara några helt andra än den bild dem själva målat upp tidigare. Dessa finns inte kvar i mitt liv, utan sorteras bort i skräpkorgen direkt. Bögvärlden är otroligt ytlig generellt, men det finns ändå små guldkorn ute på singelmarknaden som man kan ha turen att stöta på.

Men jag fokuserar väldigt mycket på dem pojkarna som har ett hjärta och som inte låtsas vara något annat än sig själva. Jag lever tillsammans med en sådan man idag. Han har ett stort hjärta och hans personlighet att det attraktivaste som finns enligt mig. Han står för sina åsikter och för vem han är och låtsas aldrig vara något han inte är. Dessutom bekräftar han kärleken som finns mellan oss varje dag och visar en extremt stor tacksamhet kring att han har mig i sitt liv. En ovanlig gåva som inte många bögar besitter. Han är anledningen till varför jag älskar män så mycket, han är beviset på att det faktiskt finns män i vår värld som besitter dessa egenskaper och personligheter. Detta oavsett läggning. Men han är framförallt anledningen till varför jag är så otroligt tacksam och glad över att vara homosexuell. För om jag inte var homosexuell så skulle jag aldrig få känna på denna kärlek, utan behöva leva med någon som jag personligen inte skulle uppskatta på samma sätt. Vilket skulle leda till att vi båda skulle bli extremt olyckliga i ett förhållande.

Men män är ändå härliga varelser, ibland ser dem ut som små lurviga apor som gör att man måste leta sig fram till rätt ställen. Men skulle det vara allt för jävligt så finns det rakhyvel eller trimmar. Att vara en riktigt man sitter inte i hur mycket hår man har på kroppen. Jag måste ändå säga att det är mer manligt att våga raka bort det än att vägra. Dessutom tenderar många tro att män är av den känslokalla sorten. Det vill jag hävda är en myt. Det finns massvis av män som har fylld med känslor och empati. Det gäller bara att finna rätt pojke. Men andas ut, den tiden den kommer den med om du saknar detta. Men du kanske borde ställa dig frågan, är du med rätt kille?

Oansvarigt som förälder.
Stockholm är en av de städer som består av mycket folksamlingar. Det är ständigt ett högt tempo oavsett vart man är, människor trycker sig fram genom perrongerna för att hinna i tid till sina arbeten eller möten. Om det resulterar i att man måste trycka sig fram och riskera att dra omkull en annan människa, så är det något man omedvetet ibland kan utsätta sig själv för. För personer i Stockholm har en helt annan jargong och människosyn än de personer som bor i de mer mindre städerna. Man ser till att man själv går först och tar inte direkt hänsyn till medmänniskorna runt omkring sig och man förutser inte de konsekvenser som kan uppstå när man klämmer sig fram på perrongen för att hinna med tuben som går före den man egentligen skulle ha åkt med. Det har faktiskt varit tillfällen som detta har orsakat att en medmänniska trillat ner på perrongen.
 
Jag kan många gånger komma på mig själv skaka på huvudet när jag ser hur vissa personer beter sig mot andra och hur dem kämpar sig fram i folksamlingar. Deras sätt att agera och uttrycka sig när någon person inte råkar höra att man ska flytta på sig. Det är inga roliga meningar som man ibland får höra av personer som tenderar till att stressa sig fram i staden. Ibland har det till och med varit gånger som jag blivit irriterad på dessa människor som uttrycker sin frustration så att jag själv känner mig tvungen att öppna min mun för att visa för dessa att deras beteende inte är acceptabelt, även fast jag själv vet med mig att mitt agerande inte heller kanske är rätt sätt att behandla dessa personer, eller är det så att jag faktiskt har rätt när jag uttrycker min åsikt om vad jag anser inte är acceptabelt? 
 
 
Jag hävdar trots allt jag ändå gör rätt i att uttrycka mig när något anses vara oacceptabelt, för vad skulle världen vara på väg annars om alla bara gick och höll sin mun. Nej, detta handlar om civilkurage, att man vågar stå upp för sina medmänniskor som behandlas illa och som kan utsättas för fara genom andras agerande. Framförallt när det kommer till barn som genom vuxnas agerande kan komma hamna i fara eller uppleva situationer som eventuellt skulle kunna traumatisera dem. För är det någonsin någon förälder som frågar sitt barn om det för dem är lugn att gå igenom folksamlingen, som skulle kunna spara dem ett par minuter jämfört med om dem skulle ta en väg som inte innebar folksamlingen? 
 
Som många av er redan vet så var det nyligen så att Pride-festivalen gick av stapeln, en festival som innebär att tonvis av människor samlas för att uppleva. Framförallt under dagen då paraden ska vara. Extrema folksamlingar bildas och många av dessa människor blir ibland omedvetna om hur dem framställer sig själva och hur dem uttrycker sin frustration, när dem försöker ta sig igenom för att antingen gå vidare eller hitta den perfekta platsen för att kunna vara en bra åskådare för dem som ingår i paraden. För det är trots allt en stor påfrestning för alla att samlas i en klunga som det verken går ta sig framåt eller bakåt i. Det kan lätt skapa bråk och diskussioner bland människor som inte delar samma åsikter om de uttryck som kläckas. Något som man som person får vara beredd på när man väljer att ta sig in i den hög av människor som bildats. För det är mycket folk och man kan lätt hamna i kläm och i situationer som kan vara svåra att ta sig ur snabbt. Man riskerar att bli fast, mitt i folksamlingen. 
 
När man då som förälder väljer att ta med sitt barn på paraden, så förstår jag personligen inte hur man kan välja att utsätta sitt eller sina barn för detta. Barn är korta, sköra och kan lätt hamna i kläm, genom att antingen råka bli nedtrampad eller ihop klämda av vuxna. Samtidigt som det är extremt lätt som barn att tappa bort sina föräldrar, det kan gå på en kort sekund och helt plötsligt så är barnens vårdnadshavare utom synhåll.
För man har trots allt som förälder ett ansvar från den stunden man skaffar barn och det krävs ibland att man måste ta omvägar för att utesluta att barnet ska fara illa, både fysiskt och psykisk. Jag tycker att det är otroligt ansvarslöst att ta in sitt barn i tät folksamling som man som vuxen bara har problem att ta sig igenom och då ser vi trots allt oftast över andra människor huvud. Tänk dig då ett barn? som inte ser mer än ben och kroppar som vandrar kors och tvärs. Jag vet själv hur läskigt det kunde vara ibland när man som barn inte kunde ha kontroll över vad som händer omkring än. Det tror jag generellt alla barn tycker, för människan är trots allt skapt på det viset att vi gärna vill ha kontroll över det som händer oss.
 
Det uppkom en situation där en vuxen person uttryckte sin frustration när hen inte kom fram. En frustration som jag personligen kan tycka var helt onödig och oacceptabel, men som ändå kan ha en viss förståelse till då man i stundens hetta själv bara vill fram och har folk som trycker på bakifrån. Denna person uttryckte sig ungefär på följande vis att hen snart struntade i personerna runt omkring hen och snart själv började "präja" sig igenom folksamlingen. Var på sällskapet påtryckte att det tror allt fanns barn som kunde råka illa ut men som fick till svar att det var något som personen också snart struntade i och att föräldrarna fick skylla sig själva då dem dragit in sina barn i denna hög av människor. Givetvis vid den stunden det sistnämnda sas, gick en mor tillsammans med sina två barn förbi och blev stött av kommentaren och var tvungen att ifrågasätta. Jag kan verkligen förstå att hon gjorde det men samtidigt så håller jag faktiskt till viss del med den andra om att föräldrarna får skylla sig lite själva när dem väljer folksamling före andra alternativ. För enligt mig så är det extremt ansvarslöst och gränsfall till dåligt föräldraskap att välja på det viset, när det finns andra vägar att ta för att undgå. För ett barn som absolut inte behöva riskera att bli nedtrampad, inklämd eller stå fast mellan stora vuxna människor.
 
 
Generellt anser jag att föräldrar tar ett stort ansvar för sina barn i större utsträckning. Men det finns fortfarande de gånger som man börjar fundera på hur vuxna tänker kring viss barnuppfostran och andra val som involverar barnens säkerhet. Är dem bara tankspridda eller handlar det om att dem faktiskt bara är dumma och egoistiska? Frågan kommer nog gå obesvarad och det ända man kan göra är att dra egna hypoteser och slutsatser och försöka att inte göra på samma sätt den dagen man själv bli förälder, utan att alltid tänka ur barnens perspektiv innan man drar till med ett beslut. 
 
Så jag ber de föräldrar som utsätter sina barn på detta sätt att försöka tänka till en extra gång. Så att vi andra vuxna människor slipper behöva vara med om att skada ett barn antingen fysiskt eller psykisk efteråt eller så pass att det blir en blandning av båda delarna. För tro mig när jag säger att vi verkligen inte vill trampa ner era barn, men en olycka sker så lätt och framförallt när det rör sig om så mycket folk. Då är det mer värt att ni tar en omväg med era barn där ni lättare kan ta er fram utan problem. Både ni och vi går glada och nöjda därifrån och kan fortsätta vår vandring. För tyvärr får barnen ingen fördel eller omtanke när det kommer till folksamlingar, inte av alla iallafall.
 
Alkoholen är ingen ursäkt!
Det är nog många i vårt land som inte läst om hur en viss före detta finansminister för någon helg sedan antastat flertal män genom att ta dem på skrevet, kallat kvinnor för både det ena och det andra som kränker kvinnans värdighet under ett påtagligt berusat tillfälle. Något som aldrig är en ursäkt till ett dåligt eller nedvärderande bemötande, men som ändå orsakat medlidande från personer runt omkring oss i landet genom att kommentera att detta är något som kan hända alla och att man hävdar att ALLA män någon gång tafsat på kvinnor på fyllan. Stämmer verkligen detta? 
 
Detta stämmer inte, ALLA män har inte på ett nedvärderande sätt tagit på kvinnan av en enkel orsak. Alla män är inte lika inkompetenta, utan har fortfarande hjärnceller kvar i huvudet trots konsumtionen av alkohol som tenderar till att väcka den sexuella lusten hos vissa människor.
 
Att man som man utsätter kvinnor för dessa trakasserier är en extrem skam som inte bara drabbar personen själv, utan också oss andra män runt omkring i samhället. För vad tror ni händer efter att en kvinna fått utstå denna vidriga upplevelse? Jo, hon kommer självklart efteråt ha svårt att lita på män som hon stöter på i vardagen och som gör att alla män blir dragna över en och samma kam. Då pratar jag om princip alla män oavsett sexuell läggning, hudfärg och klass. Det är tyvärr så samhället ser ut, och det är inte mer än rätt av kvinnorna att dra den parallellen och att dem framöver aktivt tar ett avstånd från oss, för att undvika att bli utsatta för liknande saker i framtiden. Hur tråkigt vi män anser det må vara.
 
Personligen vet jag att det är lätt att göra inkorrekta saker vid ett berusat tillfälle. Man dricker med trevligt sällskap och glömmer lätt bort hur pass mycket man häver i sig under en kväll. Det är lätt att man får i sig ett eller två glas för mycket och som orsakar att omdömet blir en aning skevt. Men oavsett vad så bör man som vuxen människa ändå ha en viss del av vett och etikett kvar i sig som hindrar en till att bete sig illa på det sättet att man behandlar kvinnan som ett objekt. Det borde vara lika självklart som att cykla, har man en gång lärt sig hur man cyklar, så glömmer man aldrig inte ens i berusat tillstånd. Det sitter i bakhuvudet. Så varför är det då så svårt att låta kvinnorna vara ifred eller behandla dem med värdighet och respekt? Kan någon man förklara detta för mig? 
 
Att man skyller på alkoholen är helt oacceptabelt, det är som när man var liten och skyllde i från sig på sitt mindre syskon när man själv var den skyldige. Man har ett ansvar och ett skyldighet som vuxen. Något som man tidigt får lära sig av sina föräldrar, Alkoholen är ett objekt, en drog som man häver i sig som man redan vid första klunken har ett ansvar över att kontrollera, att lyssna på sin kropp när den säger att det är bra. Kan man inte hantera detta eller ta det ansvaret så bör man låta bli, framförallt om har svårt att låta fingrarna vara styr. Men ändå så är det så extremt många som lägger försvaret "Jag ber om ursäkt, jag drack nog lite för mycket, det var inte meningen att bete mig så mot dig". Poängen finns där, man drack uppenbart för mycket, MEN det var inte alkoholen som betedde sig illa. Utan en själv personligen, man kan helt enkelt inte hantera sina handlingar på fyllan. Man väljer att göra inkorrekta och vidriga handlingar, alkoholen väljer inte åt dig.
 
Jag förstår att kvinnan har svårt att lita på män, att dem drar sig från att gå ensamma hem om kvällarna eller varför dem nobbar män på krogen när dem är ute. Män beter sig generellt som svin, utan att dem själva tänker på det. Självklart inte alla. Men hur ska kvinnorna veta vilka män som är respektfulla och pålitliga och vilka som är våldtäktsmän och kvinnomisshandlare? Det kan dem inte göra, det syns inte på utsidan. Därför kan kvinnan se alla män som dem stöter på som potentiella kvinnomisshandlare, våldtäktsmän eller liknande. För att hindra sig själv från att utsätta sig för fara.
 
Så länge som samhället ser ut som det gör och där kvinnan anses vara ett objekt och ett offer så kommer detta vara ett kvarstående problem. Detta är något som samhället och politiker måste se över för att hitta en lösning så att vi män återigen kan bygga upp ett förtroende till kvinnorna. Första steget enligt mig är att man ser över hur uppfostringen kring män ser ut, Vad är manlighet?, Hur ser männen på kvinnan och synen på sex?
 
Denna text baseras på den skandal som hände vår före detta statsminister, men det förekommer självklart andra minst lika vidriga saker i samhället som också bör lyftas. Men jag antar att ni förstår vart jag vill komma med denna text. Så män, tänk till en extra gång. Hur vill du leva ditt liv? 
Har det gått så långt att du inte kan hantera alkoholen utan att göra dumma saker, SÖK hjälp. Gärna innan du utfört din handling.