MENY
Livet kan ibland tyckas kännas ganska orättvist, något som man egentligen kan tycka ska vara lika för alla är i verkligheten raka motsatsen. De som har det bättre ställt och lyckas på ett positivt sätt i sitt liv utan vidare ansträngning, är oftast dem som klagar och inte inser vad dem har. Medans det finns dem som inte alls har samma förutsättningar att komma lika långt men som lägger ner extremt mycket kraft och energi på att ändå försöka klara sig igenom sin vardag. . .
Det finns otroligt många i vårt samhälle som säger att har man bara viljan så kommer man lyckas. Men är det verkligen så för alla? Lever vi en sådan skev värld fortfarande att vi tror på oss själva när vi uttrycker oss på detta sätt. För vi lever i ett samhälle där vi människor nog är dem mest egocentriska varelserna och där allting hela tiden handlar om oss själva. Vi har ingen insikt i att våran bakgrund och uppväxt har med vilka förutsättningar vi senare i livet kommer ha och samhället idag är präglat på pengar, och har man inte tillräckligt med pengar så är det svårare att komma vidare i livet.
blickar jag tillbaka på min barndom så ser jag idag två föräldrar som gjorde sitt yttersta för att deras fyra barn skulle ha mat på bordet varje dag, hela och rena kläder samt skulle få syssla med våra fritidsintressen. Något som ibland kostade mer än vad de gav i det stora hela.
Min föräldrar har ingen akademisk utbildning eller sitter som VD på ett "fancy" företag och tjänar massor av pengar. Deras arbeten är typiska medelklassarbeten, där man tjänar en lön som man i stort sätt klarar sig på under en månad, men mycket mer än så var det inte. Men prioriteringen lågs på oss barn hela tiden under våra år som hemmaboende.
Trots att mina föräldrar la ner detta engagemang på oss så fanns det en viss avundsjuka som grundade sig att jag hade vänner som enligt mig då hade det så mycket bättre och finare. De bodde i en fin villa och hade alltid det senaste på markanden. Deras föräldrar var högt uppsatta, vilket gjorde att mina vänner kunde bära märkeskläder och var alltid poppis i skolan. Denna avundsjuka uppkom varje gång som man vart med bjuden hem på middag eller skulle leka med sin vän.
Jag var ett barn och tonåring som hade ett stort intresse för min skolgång, men som fick kämpa ganska hårt med att ta mig igenom åren, då det inte alltid var möjligt att få någon hjälp hemifrån. Inte för saknanden av intresse inte fanns utan för att nivån ibland var för hög även för mina föräldrar. Resultatet blev då emellan åt att man såg en tendens till vilka som klarade sig på proven och vilka som hade det tuffare. Ni kan nog själva gissa er till svaret.
Under sommaren så åkte hela familjen alltid iväg på olika semesterar som det hade sparats till under en längre period, just för att dem ville att vi skulle få en minnesvärd familjeäventyr tillsammans. Trots att ekonomin kanske inte alltid fanns där riktigt. Resorna ägde rum inom Sverige och någon gång till Danmark. Medans det fanns vänner som varje sommar var borta under stora delar av lovet i något varmt land tillsammans med hela sin familj. Men den ekonomin fanns inte i vår familj. Det var för mycket andra vardagliga utgifter som med all rätt behövdes gå före en utlandssemester.
Så alla har inte samma förutsättningar till att lyckas och oftast hänger det ihop med tidigare erfarenheter och möjligheter. Kommer man ifrån en familj vars föräldrar är högre uppsatta så har man större möjligheter till att lyckas ta sig vidare p.g.a. att hjälpen och resurserna till detta finns jämfört med någon som saknar detta.
Men bara för att man inte har haft detta så finns det en rad andra resurser som man bär med sig och personligen bär jag med mig en otrolig stor trygghet och ett kärleksfullt hjärta ifrån min uppväxt. Där familjen och vänner är något som går före allt annat som har med karriär och ekonomi att göra.
För jag personligen skulle i dagensläge aldrig vilja ha min uppväxt med min familj på något annat sätt. Då detta har gett mig en stor insikt i hur en familj ska vara emot varandra och vad som verkligen betyder något. Vår relation till varandra är otrolig djupgrundad något som många andra familjeförhållanden saknar.
Men förutsättningar ser inte likadant ut för alla, vissa har det lättare, medans andra får gå igenom många hinder på vägen för att komma någonstans i livet. En del tappar motivationen och energin på vägen, medans andra lyckas.
Men det är viktigt att hela tiden tänka på vad man har, istället för vad man inte har. För det kan göra andra en otjänst som verkligen kämpar till att komma någonstans i sitt liv.
0