Konsten att vara människa

Ny hemsida
om ni vill fortsätta läsa min blogg så finns jag nu under egen hemsida:
 
www.konstenattvaramanniska.se
Bit ihop eller byt yrke om det inte passar dig.

Mycket diskussioner har gång på gång kommit på tal när det kommer till vissa yrkesområden. Många anställda kräver en förändring för att arbetsgivaren inte ska riskera att bli av med sina anställda. Men resultatet blir att ingenting händer, utan allt rullar på som vanligt och många väljer att utefter detta att byta arbetsplats i förhoppningen om en förbättring på nya arbetsplatsen.

Jag tror många har en aning om vilka yrkesområden detta berör och vilka förändringar anställda vill ha för att fortsätta arbeta på sin arbetsplats. För det är inte bara ETT yrke detta berör utan många fler än så, förutom när det kommer till pengar då är majoriteten av dagens anställda missnöjda med sin nuvarande månadslön och anser själva att dem borde tjäna mer än vad dem förstunden gör.
För pengar har den effekten som brukar kallas ”lite vill ha mer” för samhället är så otroligt beroende av dessa papperssedlar idag och pengar innebär också makt.

Personligen arbetar jag inom vården, ett väldigt givande och intressant arbete som innebär att ingen av dagarna är den andra lik. Utan det är alltid mycket variation, både på personal och patienter men också arbetsuppgifter. För du vet aldrig vad du kan få vara med om under dagen du befinner dig på arbetet. Jag älskar verkligen mitt arbete och jag önskade att alla skulle kunna få göra det jag får göra varje dag. För det är ett otroligt uppskattat arbete och som dessutom är livsviktigt för att få samhället att fungera, men som många idag underskattar och väljer att bortprioritera då det fortfarande är ett av de yrken som är lågbetalda och som innebär att man emellanåt för ”slita arslet av sig” för att arbetsplatsen är underbemannad och som gör att yrket inte är värd den lön som man blir erbjuden för sin insats.

Istället tror man som individ att pengarna går till annat som att ge t.e.x. cheferna högre lön eller att man av egen vilja sparar in utgifter genom att inte anställa ny personal. Men riktigt så är det faktiskt inte och har man dessa tankar bör man genast lägga ner fördomarna.

För det är trots allt staten som utser en budget för varje plats som sedan ska fördelas över alla anställda inom företaget, som sedan ska täcka upp för att kunna anställa nya medarbetare och eventuellt även täcka upp olika utbildningar som personalen går i syfte för att utvecklas som vårdpersonal. Vilket resulterar i att man ibland måste prioritera för det går inte få allt.

Jag tycker generellt inte att min månadsinkomst är den allra bästa, självklart skulle jag kunna önska att få gå upp lite i lön. Men i det stora hela har jag hellre än lägre lön och gör något som jag brinner för och som gör nytta för samhället. För enligt mig så är inte pengarna allt här i världen, jag blir otroligt tacksam för den lilla ökning jag eventuellt blir tilldelad vid varje lönesamtal.
Men jag vet att jag är en av de få som säger detta och att det finns många tjurkärringar/tjurgubbar som vandrar omkring bittra och irriterade på vården och att dem är så underbetalda. Men då brukar jag bara ställa en fråga, är du verkligen på rätt arbetsplats och arbetar med rätt inriktning?

För att gå omkring och vara bitter på min arbetsplats är inget jag uppskattar, det är bara inte en som drabbas utan hela arbetsplatsen blir drabbad av den bitterhet som ligger i luften. Många verkar dessutom tro att större delarna av pengarna går till cheferna medans vi andra får dela på det som blir kvar efter det. Men riktigt så är det faktiskt inte, samtidigt som det är självklart att cheferna bör ha mer i lön eftersom dem har mer anvancerade arbetsuppgifter att ta hand om varje dag och som inte alltid är det lättaste när dem i sin tur blir tilldelade en budget som dem ska hålla sig efter resterande delen av året.

Att anställa nya medarbetare ingår i denna budget och ibland kan man inte anställa lika många som man kanske hoppats på som chef, ibland inga alls när det kommer till tillsvidare anställning av den anledningen att det faktiskt kostar betydligt mer att anställa denna typen av personal istället för vikarier under en kortare period. Vad blir resultatet av detta?

Givetvis ska de bittra anställda ömka sig över detta och gå omkring och påpeka hur dåliga och lata alla vikarier är. Personligen känns det som att man får rätten till att göra dessa kränkningar på personal som inte är tillsvidare anställda, utan bara är inne under en period eller på timmar. Enligt mig är detta extremt dåligt och för mig får dessa gärna gå ner i lön då dem inte kan bete sig på ett sunt sätt bland sina kollegor.

Nej, det handlar om att prioritera och fråga sig själv om hur man egentligen vill ha det om man nu inte är nöjd. Är du en person som vill slita röven av dig för ett bättre lön eller en person som vill kunna slappna av och glädjas i ditt arbete, men som innebär en lägre lön som dessutom inte kanske höjs på ett tag framöver. Men som innebär mer kollegor att samarbete med.

Jag väljer definitivt det sista, hellre en lägre lön som råkar vara lite underbetalt men att istället ha kollegor att glädjas i och samarbeta tillsammans med. För enligt mig personligen så är som sagt glädjen till jobbet viktigare än pengarna och det intresserar mig inte alls om hur mycket cheferna tjänar jämfört med mig. För jag uppskattar mina chefer och att dem möjligtvis har en högre lön än mig är inget annat än korrekt från min sida.

Man kan inte få allt som vissa inom vården verkar gå omkring och tro, utan går man omkring med dessa tankar bör man fundera på om man verkligen valt rätt yrke eller om det är dags att skola om sig till något som passar plånboken. Men dessa yrken kräver oftast många års studier, vilket gör att du efter studierna igen hamnar i en sits som innebär att ekonomin blir begränsad då du istället har en studieskuld att betala tillbaka. Samtidigt kan du fråga andra personer med andra yrken om huruvidare deras inkomst är och om dessa personer är nöjda. Jag slår vad om att majoriteten skulle säga att dem inte är detta, utan också egentligen vill ha högre lön. Så är det värt det allt detta? Eller bör ni bara vara nöjda med det ni har?

Jag är åtminstonde nöjd med precis allt jag besitter idag, jag har ett bra arbete, en godkänd lön för det arbete jag gör samt kollegor och chefer som jag uppskattar att arbeta tillsammans med. Jag har ingenting att klaga över och tänker inte heller göra detta. Mitt jobb är mer än mitt jobb, det är mitt intresse och det jag alltid drömt om. Något jag brinner otroligt mycket för och som gjorde att jag valde att bli Undersköterska.

Så bit ihop, eller byt yrke om det inte passar dig!