Konsten att vara människa

Morgonprat i P4 JKPG
Hej alla trogna läsare!
 
Idag på morgonen blev jag uppringd av P4 Jönköping och fick svara på ett par personliga frågor gällande HBTQ och den årliga Qom Ut festivalen som invigdes igår i min hemstad som jag tyvärr inte kommer kunna medverka på, men som är otroligt festlig att gå på om man befinner sig i just Jönköping i veckan eller helgen. Då tycker jag definitvt man bör delta och visa sitt stöd. 
 
Vill ni lyssna på mig så är det bara att knappa in på länken, där kan ni även ta del av en välskriven artikel som dessutom är utförd av en mycket kär väninna och en f.d. klasskompis och dessutom barndoms kärlek.
All credit till dig Amanda Gustafsson.
 
Detta skulle aldrig hänt om det inte vore för er, det är ni som fått mig att fortsätta mitt bloggande, så fortsätt sprid bloggen, budskapet, ryktet och vem jag är för era nära och kära. Tillsammans kan få bloggen att nå ut till ännu mer folk och skapa ett mer hälsosamt Sverige. 
 
 
Du hittar länken här!
Mobbning. En skam för Sverige.

60.000 människor faller varje år till att bli offer för andra, av dessa antal är det upp mot 50 stycken som väljer att begå självmord. Enbart för att få ett slut på den tortyr som dem varje dag blir utsatta för och som gör att deras psykiska hälsa hamnar i obalans och inte längre orkar stå emot alla kränkningar från andra personer.

Dessa människor är inte vilka som helst, jag vill dessutom hävda att dem besitter den viktigaste rollen i vårt gemensamma samhälle. Personerna är vår nästa generation, vår framtid och nästkommande generationers föräldrar. Vi bör därför som vuxna agera efter detta och vara otroligt varsamma och konstruktiva när det kommer till att uppfostra våra barn. För det är vi vuxna som bär ansvaret, detta oavsett om besitter egna barn eller inte. Vi är alla skyldiga att hjälpas åt.

Räknar vi dessutom ut hur många som varje dag under ett år blir drabbade, får man snabbt fram att den ungefärliga siffran blir 165 stycken. Förstår ni siffran själv, 165 stycken barn utsätts varje dag för någon form av mobbning i skolan. Men det stannar inte här, när mörkersiffran läggs på kommer antalet öka drastiskt.

Detta är en skam för Sverige, något måste göras och det är nu för att snabbt uppnå maximala resultat. Samhället kan inte låta fler barn fara illa, framförallt inte vara medskyldiga till mord.

Ja, när det kommer till att man som offer väljer döden framför livet, enbart för att få ett slut på mobbningen och lidandet så anser jag personligen att samhället blir skyldiga till mord. Samhället tar död på en levande varelse, för att man inte tagit sitt ansvar som vuxen medborgare. Man har helt enkelt inte uppfyllt de kriterierna som bör finnas för att undvika att barn far illa. Resultatet blir då allt för ofta att Sverige förlorar delar av sin framtid.

Därför bör det bli hårdare kriterier när det kommer till mobbning. Framförallt inom skolans stängda dörrar. Skolan ska vara en plats där alla barn kan komma känna sig trygga och kunna se fram emot att gå till om dagarna. Att mobbning överhuvudtaget uppkommer inom dessa dörrar är för mig fortfarande en obesvarad gåta, som jag gärna skulle vilja ha svar på.

Som vuxen har man det yttersta ansvaret när det kommer till att motverka mobbningens existens. En självklarhet i mångas människors tycken, men som ändå vid mobbningens uppkomst tenderar till att skylla ifrån sig på varandra. Istället för att ta på sig rollen att hitta svaret på gåtan.

Det är dags nu för oss vuxna att skärpa till oss, att sluta skylla ifrån oss och istället börja arbeta tillsammans som ett team.

En bra start skulle vara att rektorn på varje skola ser till att all personal får korrekt kompetens inom mobbning och att man tillsammans med sin personal, tar ett demokratiskt beslut kring hur arbetet ska genomföras och hur detta ska kunna realiseras. Dessutom är det av största vikt att involvera alla barnens föräldrar i arbetet.

Personligen bör rätten till att frånta rektorer och lärare sina tjänster om det visar sig att denne väljer att prioritera andra uppgifter före kampen mot mobbningen. Anledningen är enkel, det saknas vissa personliga egenskaper som man bör ha för att inneha dessa yrkesroller.

Men föräldrar, ansvaret ligger också på er, ni har som skyldighet att se till att era barn inte utsätter andra för olika former av mobbning. För det är trots allt vi vuxna som beslutat den nioåriga skolplikten, vilket innebär att vuxna under dessa år bär ansvaret att kontrollera men också att vidta direkta åtgärder när mobbningen tenderar till att dyka upp.

Barns fysiska och psykiska hälsa bör alltid gå i första hand. Gör den inte det, bör denna skyldige vuxna personen hållas under uppsikt fram tills dess att ett beslut tas kring huruvida tjänsten ska fråntas el er inte.

Jag är tacksam för att vara bög så att jag får tillgång till alla godbitar.

Alla är vi skapta olika och trots att jag inte på något sätt är troende så vill jag ändå hävda att det fanns en person som skapade oss och formade oss till dem människor vi faktiskt är. För annars har jag svårt att tro att vi fortfarande skulle gå runt på denna jord, eftersom världen är så överbefolkad som den är. Någonstans visste denna person detta och skapade olika läggningar på människor för att få jorden att gå runt och för att alla människor på något sätt skulle få möjligheten till att få känna på kärlek. Vilket resulterade i att man då fick de olika sexuella läggningar som idag existerar i vårt samhälle, men som på något sätt ändå alltid ansetts vara annorlunda, då man har bibeln som riktlinje på vad som är rätt och fel. Man har valt att skriva annorlunda i denna bok och om det nu är så att det funnits en gud oc att det skulle vara hen som skrivit denna så tror jag garanterat att den skulle se annorlunda ut. Men nu är det så att boken inte skrevs av gud själv och då vart resultatet skevt. Detta är åtminstone min åsikt och den kommer jag hålla kvar oavsett vad ni andra har för synpunkter kring min åsikt.

Men oavsett vad så är jag faktiskt glad idag att jag var en av dem som skulle få bli homosexuell. För trots all negativ energi som medmänniskor har om oss homosexuella så är det ändå trots allt skönt att vara en som sticker ut från normen och vågar stå upp för det man är istället för att låtsas vara något man inte är. Det skulle vara hemskt att behöva gömma sig i ett heterosexuellt förhållande bara att omgivningen eller familjen inte accepterar detta. Inte bara för kärlekens skull utan också för att kvinnan är något som jag absolut inte attraheras av.

Jag vill ha en manlig kropp, en hårig kropp och en saftig kuk att suga när lusten faller på. Det är väl alla homosexuella mäns dröm att få ta del av detta. Det är väl ändå det som är grunderna till att man är homosexuell och älskar män. För det är väl ändå det som alla bögar sysslar med om dagarna, att ta på varandras kroppar och knullar. Eller?

Nej, men skämt och sido. Riktigt så är det inte. Åtminstone inte för mig personligen, utan det beror på helt andra saker och har inte alls med det manliga könet och göra som många tenderar till att tro är en av främsta anledningarna till att man blir bög. Att man älskar kuk. För mig handlar det i första hand om att jag alltid haft en mer vänskaplig relation till kvinnor, jag blir ofta en bra vän till dem och att ingå förhållande med dessa har bara resulterat i att vänskapen blivit tightare, men kärleken har aldrig riktigt funnits på det viset som det bör göra när man är i ett förhållande. Dessutom har jag tyckt att den kvinnliga kroppen varit ett främmande område, något som jag inte alls förstått mig på eller hur jag ska lyckas tillfredsställa. Jag vill ändå tillägga att jag vid enstaka gånger haft sexuell kontakt med kvinnor, tiden innan jag valde att komma ut som homosexuell. Dessa saker tillsammans med att ”inte få upp den” gjorde att jag mer och mer valde att ta avstånd från kvinnor och detta var samtidigt som jag märkte av att det gick betydligt lättare med män och dessutom kände jag en otroligt mer attraktion till vissa killar.

Men jag har mina grundkrav när det kommer till killar och som varit grunderna till varför jag ”älskar” män så mycket som jag gör och varför jag är tacksam för att jag är homosexuell. Jag är väldigt mån om att träffa killar som är av samma sort som mig; Empatiska, omtänksamma, kärleksfulla och sociala män. Dessutom så får dem absolut inte var muskulösa så att konturerna sticker ut, det är det mest avtändande som finns. Annars få dem faktiskt se ut precis som dem vill. Jag går väldigt mycket på personlighet och insida när jag väljer mina killar. Inte hur dem ser ut och vilken storlek dem har mellan benen, det är det sista jag lägger fokuseringen på. För även som i hetero förhållanden så har storleken ingen betydelse, så nu fick ni nyfikna svar på den frågan också.

Självklart har jag genom mina år som bög stött på killar som varit riktiga dumhuvuden och som visat sig vara några helt andra än den bild dem själva målat upp tidigare. Dessa finns inte kvar i mitt liv, utan sorteras bort i skräpkorgen direkt. Bögvärlden är otroligt ytlig generellt, men det finns ändå små guldkorn ute på singelmarknaden som man kan ha turen att stöta på.

Men jag fokuserar väldigt mycket på dem pojkarna som har ett hjärta och som inte låtsas vara något annat än sig själva. Jag lever tillsammans med en sådan man idag. Han har ett stort hjärta och hans personlighet att det attraktivaste som finns enligt mig. Han står för sina åsikter och för vem han är och låtsas aldrig vara något han inte är. Dessutom bekräftar han kärleken som finns mellan oss varje dag och visar en extremt stor tacksamhet kring att han har mig i sitt liv. En ovanlig gåva som inte många bögar besitter. Han är anledningen till varför jag älskar män så mycket, han är beviset på att det faktiskt finns män i vår värld som besitter dessa egenskaper och personligheter. Detta oavsett läggning. Men han är framförallt anledningen till varför jag är så otroligt tacksam och glad över att vara homosexuell. För om jag inte var homosexuell så skulle jag aldrig få känna på denna kärlek, utan behöva leva med någon som jag personligen inte skulle uppskatta på samma sätt. Vilket skulle leda till att vi båda skulle bli extremt olyckliga i ett förhållande.

Men män är ändå härliga varelser, ibland ser dem ut som små lurviga apor som gör att man måste leta sig fram till rätt ställen. Men skulle det vara allt för jävligt så finns det rakhyvel eller trimmar. Att vara en riktigt man sitter inte i hur mycket hår man har på kroppen. Jag måste ändå säga att det är mer manligt att våga raka bort det än att vägra. Dessutom tenderar många tro att män är av den känslokalla sorten. Det vill jag hävda är en myt. Det finns massvis av män som har fylld med känslor och empati. Det gäller bara att finna rätt pojke. Men andas ut, den tiden den kommer den med om du saknar detta. Men du kanske borde ställa dig frågan, är du med rätt kille?