Tänk på uppfostran blivande föräldrar.
Bilar, sport, action och den blåa färgen eller Barbie, hästar, romantik och den rosa färgen. Listan kan göras mycket längre än så, men ju längre listan görs desto mer irriterad blir man på hur samhället valt att signalera könsuppdelningen som tydligt fortfarande visar sin existens i samhället när man lägger en anblick på de barn som man stöter på om dagarna.
 
 
Det börjar i stort sätt redan vid födseln, så fort man fått reda på kön så startar processen. Kläder inhandlas i "rätt färg", även väggarna målas ibland i samma färg och diverse andra nödvändiga saker inhandlas. Även detta oftast i färger som passar könet. Men det slutar inte riktigt där för man har oftast anhöriga som gärna vill komma och hälsa på det nya underverket och tillskottet till familjen. Oftast ges en välkomstpresent i samband med detta. Som möjligtvis kan tänkas vara inslaget i antingen rosa eller blått presentpapper av kassörskan man handlat av och i paketet ligger något som också är passande till könet. Första tiden kan man väll på något vis acceptera detta, då barnet själv inte kan anpassa sitt liv eller tycka till om det som sker omkring hen.
 
Men det tar inte slut där, som alla andra så blir barn äldre och mer självständiga. Dem börjar forma sin egna personlighet, intressen och gör sig redo för sin kommande framtid. Vid denna tidpunkt i deras liv är dem som mest mottagliga för vad deras omgivning anser och tycker om vad som är rätt respektive fel. Något som man som vuxen bör tänka sig för när man lägger sin åsikt bland barn i denna ålder av den enkla anledningen att det kan rubba individens självbild och identitet.
 
Vid denna ålder så börjar barnen leka och det är inte allt för ovanligt att dem redan när intresse vaknar till liv tilldelats leksaker som man som förälder anser vara rätt leksaker för könet. Pojkar ska enligt regel leka med bilar medans flickor ska leka med dockor. Men vad är det som säger att bara för man är pojke så tycker man automatiskt om att leka med bilar, det kan mycket gärna vara så att ens barn hellre leker med dockor och andra "flickiga" saker för att dem själva finner en stimulans, ett välbefinnande och vad tros kunna hända om det nu möjligen skulle vara så att ens son väljer dockor framför bilar och andra action saker.
Snoppen skulle definitivt inte trilla av och förvandla sig själv till en vagina.
 
Fokusering bör läggas på att man istället som förälder bekräftar beteende. Det är främst det som har sin betydande roll för barnens framtid inte vilken färg hen har på kläderna eller vad hen väljer att leka med om dagarna.
För genom att påpeka och fokusera på utseende så påverkar vi omedvetet barnens psykiska hälsa på ett negativt sätt, något som kan få sina konsekvenser längre fram i livet och ingen förälder vill att ens barn ska behöva gå omkring och må psykisk dåligt.
 
Ett barn är ett barn och ska få experimentera och testa sig fram om dagarna utan att få en massa moralpredikan om huruvida något är rätt eller fel.
Vill ens son bära en prinsessklänning som är hans favorit så låt han bära den eller vill dottern leka med actionman figurer låt henne göra det. För den största glädjen måste väl ändå finnas i att se ens barn lycklig med ett gott leende om läpparna.
 
Din son kommer fortfarande vara din egna prins trots att han aktivt väljer att gå omkring i en prinsessklänning, han kommer fortfarande vara din son även fast han går klädd i rosa och din dotter kommer alltid vara din lilla prinsessa trots att hon går klädd i blått eller som Spindelmannen.
Låt barn få vara barn och leka i fred med saker som får dem att må bra.
 
Välj kläder som du som förälder anser att ditt barn ska gå klädd i tills den dagen då hen själv kan vara med och bestämma. Men försök avstå i från att gå efter den moralpredikan som råder i samhället. Var istället en av dem som vågar gå emot strömmen genom att klä din son i en snygg rosa tröja eller den coola morsan som aktivt väljer att köpa en docka till din son för att du vet med dig att han älskar dockor.
 
 
För det är faktiskt så att det är vi vuxna människor som genom århundraden kategoriserat pojke respektive flicka i olika spalter av den anledningen att man är född med två olika kön. 
Mycket av oro till att ens barn skulle tappa sin grundtrygghet i sig själv och förvirrad, genom att inte tydligt veta sitt kön. Men grundtryggheten ligger hos dig som förälder. Är du trygg i dig själv och dina värderingar speglas detta av till ditt barn och genom att ha äldre män eller kvinnor runt omkring din son eller dotter så kommer hen inte känna någon förvirring kring vilket kön hen tillhör.
 
Släpp fokuseringen kring könet, vi är alla av samma skrot och korn oavsett vad vi har mellan benen och det är inte det som gör oss till de personer vi blir utan våra upplevelser genom åren och den uppfostran vi blir upplärda efter. 
Det finns inget rätt eller fel i vårt samhälle, det är bara som man valt att framställa det och anledningen till dessa idiotiska riktlinjer.
 
 
Jag har inga barn just idag, men den tiden då det kommer så kommer jag vara en av dem som tänker gå emot dessa riktlinjer och försöka könsneutralisera allt så mycket som möjligt från allra första stund och istället titta utifrån mitt barns perspektiv. För så länge som hen är lycklig så kommer jag vara lycklig och jag kommer stötta hen oavsett vad som sker under tiden som hinner passera oss tillsammans.
Detta har absolut ingenting med min personliga läggning att göra utan har med min personliga åsikt kring könsuppdelningen i dagens samhälle att göra.
Vilka är med mig?
Hade du en fråga?
Funderingar strömmar in från heterosexuella personer som av nyfikenhet och dumhet ställer de mest korkade frågorna till oss homosexuella så fort dem får reda på att man är gay. Till en början tycker man att det är lugnt att svara på de frågor som dyker upp trots att man inte riktigt förstår varför man ens ska behöva göra detta, då man själv inte anser att man är speciellt annorlunda från resterande av befolkningen, men till slut blir man rätt trött på att samhället har ett så stort fokus kring könet och vilket kön man gillar och inte personer i sin stora helhet.
 
Som homosexuell har man en viss förståelse när dessa frågor ställs.
För samhället ser fortfarande ut på det viset att hbtq fortfarande är främmande och ett ämne man inte riktigt uppmanar att prata om på samma sätt som övriga samhällsfrågor. Så självklart ställs frågorna direkt till oss homosexuella när chansen ges men samtidigt kan jag allmänt känna att personen i fråga för sin egen skulle borde låtit bli att ställa frågan. För hen borde princip ha svaret själv och är inte behov av mitt svar. Utan när frågan ställs känns det mer som att personen är nyfiken på hur man själv fungerar som homosexuell.
 
Nu undrar ni säkert vad för frågor jag pratar om och som homosexuell person så tror jag redan man listat ut vilka jag menar men det kan vara frågor som;
 
 
"Hur kan du veta att du är homosexuell?"
 
"När valde du att bli homosexuell?"
 
"Vem är kvinnan och vem är mannan i förhållandet?"
 
"Måste ni kyssas offentligt?"
 
 
Detta är bara några få exempel som enligt mig är korkade och tröttsamma som man fått ställda till sig genom åren. Antal gånger kan jag inte räkna upp för jag har helt tappat räkningen. Till en början svarade jag på dessa frågor av ren artighet men när åren går och frågorna återkommer så börjar man tröttna en aning och man börjar fundera på om man verkligen har en plikt i att besvara och bakomliggande tanke i varför personer vill veta. För det går inte undkomma att man som homosexuell eller heterosexuell för den delen inte frågar en heterosexuell dessa frågor om vem som tar vem i sängen eller vem som är kvinnan och mannen i förhållandet. Det gör man inte av den enkla anledningen att det är en självklarhet.
Men ur mitt perspektiv så är det ganska självklart vem som är kvinnan i ett homosexuellt förhållande. . .
 
INGEN!
 
För som homosexuell har man någonstans gjort ett val att leva öppet och ärligt för sig själv.
Hitta sin kärlek som består av samma kön, vilket tyder på att man inte attraheras av motsatta eller att man är intresserade av att vara tillsammans med någon kvinna eller man. Hade vi velat detta så hade vi inte föds som homosexuell utan som heterosexuell. Alltså är båda män i ett bögförhållande och kvinnor i ett lesbisk förhållande. Men vad är det som säger att bara för att man har en penis mellan benen så är man man och kvinna ifall man har en slida. Enligt mig sitter inte kvinnligheten och manligheten i könet och om jag fick bestämma och ändra på något så skulle jag gärna få bort riktlinjerna på vad som är kvinnligt eller manligt och istället lägga fokuseringen på människan i sig. Detta skulle resultera i att man får bort dessa frågor som idag ställs och man kan som personen leva mer privat och fridfullt, där alla skulle ha möjligheten att bli kär i en person och hens personlighet istället för könet . . .
 
 
. . . Men om vi ska gå tillbaka till verkligheten nu så ser den inte ut på det viset,
vi attraheras fortfarande av könet på personen och frågorna ställs fortfarande till oss utstickande personer, detta är ett faktum . . .
 
Kommer vi homosexuella någonsin komma undan
dessa frågor eller anses som några som ingår i normen?
Svaret förblir obesvarat.
 
Tiden får utvisa helt enkelt.
Det enda vi gays kan göra är att stå på oss
och försöka fortsätta på samma sätt som vi idag gör.
 
Men till er som är heterosexuella som ställer dessa frågor ger jag en funderare som ni kan ta med er framöver och som kanske gör att ni får en annan syn på att frågorna ni ställer är rätt korkade och ogenomtänkta.
 
Hur skulle världen se ut om homosexualitet var normen istället?
 
 
 
... och det finns google i dagens samhälle.
Sommarens buketlist.
Sommaren är äntligen här eller åtminstone den klassiska svenska sommaren med varierande väder som innefattar att en solig dag snabbt kan övergå till regn. Men det gör mig ingenting för lika glad är jag ändå så lite regn kan inte förstöra det jag inombords känner. . .  
 
För just nu i mitt liv befinner jag mig i ett stadie där mitt liv fylls med ljus istället för mörker. Vilket innebär att jag för första gången på länge kan börja njuta av dagarna och att enkelt kunna kliva upp på mornarna och se fram emot vad dagen har att erbjuda, något som var extremt längesen jag hade förmågan att kunna göra. Att bara ta en kaffe i soffan med lite musik på var inget som jag trodde jag skulle få uppleva igen på samma sätt som tidigare.
 
Men nu är jag där igen och det känns så fantastiskt bra så att det är svårt att sätta ord på hur bra det verkligen känns. Men jag njuter verkligen av varje stund som är mot det ljusare hållet och när man få chansen att vakna upp utvilad och positivt laddad på vad den aktuella dagen ska ta med mig på för äventyr.
 
Ge mig bara en kopp kaffe så är jag igång. Fulladdad med energi och vill i stort sätt inte vara hemma bland mina väggar längre, det har jag varit tillräckligt nu. Det finns så mycket att se, så mycket att göra och så lite tid. Det känns verkligen så och det känns som om jag föds på nytt och att mitt liv börjar nu vid tjugofem års ålder. En märklig känsla som blandas med glädje och tacksamhet. För jag är otroligt tacksam för att jag äntligen kan få känna på hur det känns att få möjligheten till att må bra och ha energi till att utforska världen utanför hemmet. Utan att behöva oroa mig på samma sätt för att få en ångestattack som jag tidigare fått.
 
Med sommaren så kommer också en buketlist. Något som de allra flesta liksom jag har nu när semestern kommer och man har mer tid tillsammans med familjen och för att ta sig i väg än vad man har resterande av året. För mig betyder dessa resor extremt mycket då det b.l.a. kommer bli första gången som jag träffar mina morföräldrar sedan mitt suicid försök i April, plus att jag för första gången kommer få besöka Norge och träffa Alex systerdotter med familj.
 
 
  • Köpa bil ✔️
  • Hämta hem Lion ✔️
  • Bröllop
  • Skummeslöv
  • Norge
  • Jönköping
  • Börja arbetsträna
  • Stockholm Pride
  • Kiruna
  • Bli morbror
 
Men äventyren tar inte slut för att sommaren tar slut utan fortsätter efter detta också.
En av dessa saker som kommer efter sommaren som jag längtar mycket till är att få bli morbror. Detta är första gången som ett syskonbarn kommer till världen och är något speciellt. Dessutom har jag redan fått äran att få bli gudfar till deras bebis.
 
 
Sen kommer listan garanterat fyllas på allt eftersom tiden går, vilket jag hoppas på också för jag vill ut och se mig omkring nu när jag äntligen börjar må bra igen och när ljuset kommer tillbaka och kastat iväg mörkret och jag håller nu tummarna för att jag aldrig ska behöva se detta igen utan att mitt liv kan få vara såhär mirakulöst bra som det börjar bli nu så att jag kan få njuta av min nybildade lilla familj och dem personer som jag håller närmast om hjärtat. Samtidigt som jag ändå fortsätter min utredning och behandling tills dess att jag är hundra procent återställd och har förmågan att stå på egna ben igen. Den resan återstår fortfarande, men den är inom räckhåll och jag hoppas snart att kunna nå dit.
 
Slutligen vill jag också bara meddela att inläggen kommer fortsättas läggas upp men inte lika regelbundet som innan, av den anledningen att jag nu har en liten valp här hemma som just nu tar stora delar av min tid och som inte alltid tillåter mig att sitta ner och skriva. Men också att det varit och kommer bli en del resande nu under sommaren vilket kommer göra att tiden inte riktigt finns att sitta ner med datorn. Men jag ska försöka göra detta så fort tid och möjlighet finns. För bloggen är fortfarande något som står mig nära om hjärtat och ingenting jag tänker svika. Inte nu när jag på kort tid sätt vilken respons den har fått och vad den betyder för er som läser den.
 
 
 
Vill ni lättast nu under sommaren få information om när
nya inlägg finns så gör ni det enklast genom att följa mig på instagram
som ni hittar längst upp i högra hörnet här på bloggen.
Eller på Facebook @konstenattvaramänniska . .