Konsten att vara människa

Konsten att ta "rätt" beslut.

Tiden man har tillsammans med sitt nyfödde barn tenderar till att oftast gå fortare än vad man själv som föräldrar ibland önskar. Med detta kommer man som förälder till slut till ett vägskäl där man måste göra ett val, ett val med mycket funderingar och som kommer vara framtiden för barnet under det åtminstone kommande fem åren. Ett val som inte alltid är det lättaste och som ofta innebär extrema väntetider och en stress för många föräldrar.

Genom alla år som passerat oss så har majoriteten av barnen i vårt samhälle tagit en plats inom landets alla förskolor, något som orsakat att det nuförtiden är långa väntetider och inga garantier på att ens barn kommer få en plats, lagom i tid tills en föräldraledighet löper ut och det åter är dags att återgå till arbetet.

En process som många gånger tenderar till att leda till en inre stress och förtvivlan för en förälder. En ångest över hur man framöver ska lösa situationen om dagarna för sitt barn när man själv måste iväg och arbeta. Man försöker med alla knep man kan komma på i desperat försök till att lyckas prata sig in en plats i en förskolegrupp. Men trots tappra försök, så får man ständigt samma svar av kommunen eller de privata skolorna som existerar. Nämligen att det inte finns någon plats för ens barn och att man får vänta på svar.

Samtidigt kan man på olika sätt ta del av föräldrars synpunkter och åsikter kring vilka brister förskolorna har i det samhället vi idag lever i. Det klagas en hel del ute på stan och på olika sociala medier om diverse olika saker som att förskolor inte kan garantera barnens säkerhet eller att man tagit bort olika arrangemang av religiösa anledningar.

Klagomålen stannar inte där utan fylls på med ännu mera negativ kritik, vilket får en att börja fundera på varför det då kan komma sig att det fortfarande råder en sådan extrem popularitet kring att ens eget barn ska gå på förskola, när bristerna är som dem är inom detta. Det finns trots allt andra alternativ där ens barn kan få ta del av samma stimulans och utveckling ända skillnaden är att alla dessa brister inte existerar och att barngruppen är betydligt mindre. Vilket sätter barnen i fokus från det att dem kommer till dess att ni föräldrar kommer och hämtar på eftermiddagen. Dessutom har det också visat sig att föräldrar som väljer andra alternativet också får barn som mår psykiskt bättre och ibland t.o.m utvecklas snabbare än förskolebarn.

Lösningen är dagbarnvårdare eller ”dagmamma” som det tidigare kallades. Ett alternativ som allt mer blir större och som innebär att ens barn oftast lämnas hemma hos en person som driver sin verksamhet hemifrån. Ett alternativ som innebär att barnet garanterat kommer få en bättre psykisk hälsa och där du själv som förälder kommer känna en enorm skillnad i din egna vardag.

Genom att välja att låta sitt barn gå till hos en dagbarnvårdare resulterar detta i att ditt barn kommer känna en större samhörighet och trygghet i barngruppen och till sin ”dagmamma”. Detta eftersom antal barn hos varje dagbarnvårdare är mindre och som gör att säkerheten kan garanteras i större utsträckning, eller t.o.m under hela dagen då ni som förälder är på arbetet.

Barnet får dessutom en större chans till utveckling i en mindre barngrupp då fokuseringen hela tiden ligger på barnen av anledningen att man som dagbarnvårdare vill ge barnen en ärlig chans till att i framtiden klara sig vidare till skolåren utan att stöta på större bekymmer som kan blockera den framtida utvecklingen i skolan. Något som man märkt har varit ett bekymmer inom förskolan, då antal barn är för många medans det råder personalbrist när det kommer till fokusering på barnen.

Måltiderna är något som diskuterats genom åren när det kommer till förskolan och grundskolan. Man har ansett att maten som serveras inte håller den kvalitén som den bör göra och att det allt för många gånger innehåller näringsfattiga ämnen. Vilket jag inte är speciellt förvånad över när det rör sig om att man lagar mat för fler än sex-sju stycken ungar.

Genom att istället låta ditt barn gå i en grupp med mindre antal barn så innebär detta också att barnet kan garanteras en mer näringsrik mat, innehållande de särskilda önskemål som ni föräldrar har när det kommer till specialkost som; Vegetariskt, gluten, ägg- eller laktosintolerans etc. Många arbetar också enligt tallriksmodellen har speciella krav från högre uppsatta om var måltiderna bör innehålla och vad som absolut inte får serveras i ett familjedaghem.

Slutligen har vi biten som jag tycker är den mest viktigaste och avgörande biten till att man ska välja dagbarnvårdare framför förskola. Ert barn kommer få en stimulans som sätter en högre standard. Genom aktivitet, utomhuslek, utflykter och färdighetsträning. Bara den biten kommer få ert barn att under kort tid växa sig starkare. Både fysiskt och psykiskt till skillnad från det andra alternativet.

Om möjligheten finns i er stad så välj dagbarnvårdare framför förskolan. Åtminstone testa på detta alternativ, ni kommer få se en skillnad på kvalité istället för kvantitet och era barn kommer hämtas mätta och glada.

Jag skulle personligen aldrig sätta mina barn på förskola, inte i dagens läge och då talar jag efter egna erfarenheter. Nej, mitt val är enkelt. Förlåt alla förskolelärare, men dagmamma alla dagar i veckan.
 
 
Extremt jobbig känsla att handskas med.

Rastlöshet, myror i brallan, uttråkad eller ADHD. . .

Ja, kalla det vad ni vill men det finns en sak som dessa har gemensamt. Dem är extremt jobbiga att handskas med och dem har en tendens till att uppkomma när man minst behöver dem eller när man själv personligen anser att det är hel skumt att dem ens tenderar till att uppkomma.

Men i vilket fall som helst så finns den där, den saken är ganska självklar och mer självklar blir den när man gång på gång försöker komma på saker som kan lindra denna känsla så att man senare kan få en behaglig sinnesnärvaro innan det är dags för att krypa upp i sängen för natten.

Detta är något som för mig uppkommit mer och mer nu på senaste, något som jag tidigare i mitt liv inte stött på eller haft problem med då jag alltid varit en lugn och harmonisk kille, som alltid föredragit hemmakvällar istället för att vara ute och ränna om kvällarna. Så att ha den känsla är något helt främmande för mig, vilket nu gör det extremt frustrerande då jag inte riktigt vet vad jag ska göra av all energi som befinner sig i kroppen.

Energi som egentligen inte heller existerar. Det är just där dilemmat ligger. Jag har ingen energi eller ork till att göra något vissa gånger, vilket gör att min fantasi tryter och att jag avvisar de förslag som min fästman helhjärtat kommer med och som gör att jag dessutom känner mig väldigt otacksam och beter mig kall hjärtat när jag gång på gång avvisar förslagen.

Detta problem var något som jag tog upp med min läkare under senaste mötet, dels för att få råd men också för att få en klarhet i vart denna ”myror i brallan” känslan härstammar ifrån. Dessvärre fick jag inte det svaret jag önskade, men hon upplyste mig om att det eventuellt finns två olika hypoteser kring problemet.

1.       Antidepressiva medicinen: Hon förklarade för mig att Venlaflaxin ibland kan ha en tendens till att orsaka känslor som man inte tidigare känner igen t.ex. rastlöshet och aggressionsutbrott. Det finns ingen vidare klarhet i varför denna medicin ger denna biverkning, men man hävdar att det har med innehållande ämne i tabletten att göra, ämnen som påverkar hjärnan. Hon förstod min frustration kring detta problem, men avrådde mig till att trappa ner medicinen innan jag kommitigång med mer med arbetet och innan min kommande terapi kommit igång. Något som jag höll med henne om och tyckte lät klokt.

2.       ADHD: Det var ganska nyligen som man kunde se tendenser till att jag skulle kunna ha denna diagnos då mycket faktorer speglar av sig på de symtom som denna funktionsstörning har.
Men det är en lång väntetid på att få göra denna utredning.

Så hem gick från läkaren gick man återigen med oklara svar kring anledning till att denna frustrerande känsla uppkommer och vi ska inte tala om hur jag då kände mig inombords. Bara detta gör mig ännu mer frustrerad över situationen. För det är inte kul att inte kunna kontrollera det som sker inombords och att min sambo ska behöva vara den som gång på gång ska behöva handskas med mig när dessa känslor uppkommer. Ingen ska behöva handskas med dem och om det är någon som ska behöva göra detta så är det enbart jag. Vilket gör att jag många gånger önskar att jag hade ett eget ställe att låsa in mig, enbart för att Alex ska slippa hantera mig när jag är som värst. Men riktigt så fungerar det inte och jag vill ju majoriteten av gångerna leva under samma tak som den jag älskar och vill dela mitt liv tillsammans med. Utan att han ska behöva oroa sig för mig eller att mina känslor beror på vårt förhållande.

Så min fråga till er läsare är om någon av er känner igen er i detta och om det nu är någon som gör det. Har du lösningen på problemet eller tips på vad man kan göra för att lindra rastlösheten? Berätta, för jag tar hemskt gärna emot alla tänkbara lösningar. Allt är värt ett försök.

Jag har testat att åka ut med bilen och bara köra och det fick det allra värsta att försvinna. Men jag känner att detta inte är hållbart i längden ekonomiskt.

Eller är det helt enkelt bara så att det är en del av "konsten att vara människa?"

Kan vara er livförsäkring tjejer!

Jag står på kvinnans sida när det kommer till rättigheter och att män snarast bör ändra synen kring kvinnor och visa mer respekt. Förra veckan kom jag åt ett inlägg som var riktigt intressant att läsa och som från början väckte en irretation inombords. Men efter att ha läst det igen så började jag mer och mer börja förstå poängen med vad han ville säga.

 
Calle schylmans inlägg har väckt många kvinnor till liv genom sitt geniala förslag, som enbart kommer gynna de tjejer som väljer att delta i denna självförsvarskurs som han tänkt arrangera.
 
Men det känns som om det enbart är Calle, Jag och några enstaka tjejer som är för detta och tycker idén är bra. Medans restrerande tjejer verkar anse att detta var det mest korkade och hemska som en man någonsin kunnat uttala sig om. Då det inte är kvinnorna som är problemet, utan männen i samhället och att dessutom ta betalat för kursen var något som tjejerna också reagerade starkt kring, då alla kvinnor inte får samma förutsättningar till att gå den 1250 kronors kursen, som fördelas på fem tillfällen. Eftersom alla inte har dem pengarna och att be ens föräldrar att finasiera kursen var inte tänkbart, då det inte ska vara dem som ska betala till sig en säkerhet för sin dotter.
 
Men kvinnor det behövs alla dessa självförsvarkurser även fast det inte är ni kvinnor som ska behöva anstränga er. Men män är stora svin fortfarande i samhället och det verkar fortfarande vara så att det inte kommer ske någon förändring än på ett tag. Även fast man önskade att det borde hända helst igår. Men det verkar vara svårt att lära en gammal hund att sitta.  Så det kanske är så att man bör fråga sina föräldrar om hjälp om man känner att man vill gå en kurs för att kunna försvara sig för eventuella övergrepp, även fast det egentligen borde vara de svinaktiga männen som ska bekosta detta så att alla kvinnorna kan ta del av kursen.
 
Men det kan trots allt vara kvinnans livförsäkring och hur tacksam kommer man inte vara om man gått kursen och tagit sig ur en livsfarlig situation. Personligen skulle jag definitivt ta upp kursen med mina föräldrar om intresset fanns att gå den och be om hjälp för att kunna utföra den för att känna mig säker framöver på stan bland alla läskiga män som faktiskt existerar där ute.
Jag kan absolut hålla med och tycka att summan för att gå en kurs i självförsvar ligger alldeles för högt i pris. Men saker och ting måste på något sätt finansieras och gå runt för att kunna utföra detta. Det är lokal, material och eventuella löner som ska delas ut till aktörerna och en lokal är inte alltid det lättaste eller det billigaste att hyra. Men hade jag fått bestämma så skulle det vara förrövarna som skulle bekosta allt som har med kursen och göra. För det är trots inte så att kvinnorna ska behöva lära sig försvar för att man ska anse att man löst problemet.
 
Förslaget är toppen och kvinnor bör definitivt haka på denna möjlighet för att inte utsätta sig själv för fara i framtiden och för att antal övergrepp ska minskas. Sedan tror jag också en självförsvarskurs kan leda till att kvinnor tillsammans kan sätta dit fler vidriga män i vårt samhälle. Något som är till stor fördel för att förändra samhället framöver.
 
Jag uppmuntrar varje tjej och kvinna att gå en självförsvars kurs för sin egen skull för att inte utsätta sig själv för fara. Även fast det inte är ni som offer som bör förändras utan att det är de vidriga männen.
 

Kick Ass Girls!