Konsten att vara människa

Att amma offentligt. Ur en mans perspektiv.

Det har varit på tapeten många gånger förr och resulterat i diverse olika reaktioner hos personer. Många som tagit upp denna diskussion har varit kvinnor. Det har väckts mycket reaktioner bland kvinnorna och många av dem har varit ammande mammor bland andra människor. Något som har kommit och bli mer och mer vanligt ute i offentligheten och som allt för många gånger ifrågasatts. Varför? Var ligger problemet hos de personer som anser att detta är helt förskräckligt? Vilka är dessa människor? Bör det vara förbjudet?

Man kan komma tycka att detta är en aning tjatigt att ta upp på tapeten ännu en gång, men det är fortfarande så att det emellanåt dyker upp synpunkter i det offentliga. Dessutom tycker jag nu att det är dags för en manlig skribent att träda fram med sina synpunkter kring ämnet, trots att man många manliga kanske anser att detta är något som rör kvinnorna och att det är deras uppgift att kämpa för rättigheten att kunna offentlighets amma. Men kvinnorna behöver hjälp för att få ett avslut på alla synpunkter och åsikter. Det är grunden till varför jag nu tänker skriva om detta ämne, för att vara en support och ännu en person som står på kvinnornas sida.

Så varför är det då sådana skriverier och debatter om kvinnornas rätt att amma offentligt?

Det är som allt annat som går emot det ”vanliga” här i samhället. Att amma offentligt kan jämföras med en homosexuell person. Det går helt enkelt emot normen. Människorna runt omkring oss är fortfarande inte vana vid att kvinna plockar fram sitt bröst för att mata sitt barn. Varje gång detta sker så uppstår en chock bland medmänniskorna i omgivningen. Reaktionerna som uppstår grundar sig då i vilka värderingar som personen ifråga har och det är dessa som träder fram vid händelseförloppet. Det är nog generellt den äldre generationen främst som har en stark åsikt kring hur vida det anses stötande och otrevligt, men det existerar även bland yngre och då främst hos män. Inget som direkt chockerar för det är trots allt männen som i större utsträckning väljer att göra sin röst hörd i saker som dessa anser vara icke accepterande eller som går emot normen. Männen tenderar till att ha en mer utåtagerande roll i samhället.

Grunden till att amningen för många är en förskräckelse ligger nog i grund till att kvinnans bröst anser höra till det sexuella. Vilket gör bröstet till ett objekt som man inte bör ”flasha” för övriga medmänniskor. Bröstet ska stanna inomhus, hemma eller vid ett avskilt ställe där ingen annan människa finns i närheten. Att sitta på ett fik tillsammans med sin väninna är inte ett ställe som man ska amma på enligt många i samhället. Det anses vara stötande och otrevligt för övriga gäster på fiket. Istället anser många att mammor som behöver amma sina barn ska gå därifrån eller stanna hemma. För det är där amningen ska ske. Ingen annanstans.

Men hallå? Menar man då på som person att en blivande mamma eller ammande mammor inte ska kunna sätta sig ute tillsammans med sina vänner bara för att hon är i behov att amma sitt barn, när hungern smyger sig på? Det låter helt absurt i mitt tycke, ett barn behöver sin mat vid behov lika mycket som en hundvalp behöver gå ut och göra sina behov. En moder ska inte behöva sitta isolerad hemma bara för att hon ammar. Förstår ni vilken psykisk ohälsa detta skulle skapa och föreställ dig själv ett liv som utesluter vännerna och att du istället sitter hemma mellan fyra väggar. Ingen mår bra av det, vi behöver vår dagliga stimulans och vårt enskilda behov av vänner runt omkring oss. Men framförallt behöver alla en gnutta stimulans av att personer finns runt omkring än. Annars finns det en risk för att man blir väldigt inåtvänd och får det svårt att återgå till den vanliga vardagen.

Många av er som anser att detta bör förbjudas har nog själva inga barn och inser inte vikten i amningen. Även fast det går att pumpa bröstmjölk idag så bör man ändå prioritera amningen i första hand. Amningen har en betydande roll för bandet mellan mor och barn. Amningen ger en mer personlig kontakt om man jämför med mjölk som ges på flaska. Dessutom förstärks immunförsvaret hos barnet vid amning.
Barn har helt enkelt behov av att få amma och det är svårt att låta sitt barn vänta med denna biten. Är ens barn hungrig så är hen hungrig och då måste hen få äta. Om det nu är så att modern befinner sig på ett fik, ett flyg eller på en buss. Som medmänniska som inte anser att detta är lämpligt har man två val; stå ut eller lämna platsen. Det kan låta hårt av mig att uttrycka mig på detta sätt. Men det är lite så det är och fungerar.

En moder gör helt rätt i att plocka fram bröstet till sin nyfödde trots att hon befinner sig på en ”olämplig” plats. Barnets behov måste tillfredsställas i första hand. Dessutom är det inte direkt så att mamman ”flashar” bröstet så att alla ser, utan försöker vara så diskret som möjligt. Många lägger dessutom en filt eller liknande för att dölja så mycket som det går, i respekt för sina medmänniskor runt omkring. Så är inte detta tillräckligt för att tillåta amningen offentligt?

Det tycker åtminstone jag personligen. Jag ser inga som helst problem i att ha en ammande moder framför mig eller brevid mig. Det stör mig inte alls, snarare tvärtom. Jag tycker det är otroligt fint och vackert att se ett barn amma. Då man idag allt för tidigt går på flaskan för att antingen avlasta för sig själv eller för att det ska bli smidigare i vardagen. För mig är amningen en viktig del och bör vidhållas dem gångerna det går. Så fortsätt amma offentligt mammor,
sitt på fiket och fortsätt samtala med dina väninnor samtidigt som ni ger er son eller dotter mat. Jag tycker definitivt detta ska vara en självklarhet och något som alla andra människor får anpassa sig efter. Passa det inte för någon person så får hen helt enkelt gå vidare eller vända sig om för att slippa se det. Men att förbjuda det eller gå till attack mot en ammande morsa, det gör man inte och framförallt ska man inte som fik eller liknande förbjuda amningen om man inte vill gå emot mänskliga rättigheter. För i mitt tycke hör det hemma under just den kategorin.

 

 
Konsten att ta "rätt" beslut.

Tiden man har tillsammans med sitt nyfödde barn tenderar till att oftast gå fortare än vad man själv som föräldrar ibland önskar. Med detta kommer man som förälder till slut till ett vägskäl där man måste göra ett val, ett val med mycket funderingar och som kommer vara framtiden för barnet under det åtminstone kommande fem åren. Ett val som inte alltid är det lättaste och som ofta innebär extrema väntetider och en stress för många föräldrar.

Genom alla år som passerat oss så har majoriteten av barnen i vårt samhälle tagit en plats inom landets alla förskolor, något som orsakat att det nuförtiden är långa väntetider och inga garantier på att ens barn kommer få en plats, lagom i tid tills en föräldraledighet löper ut och det åter är dags att återgå till arbetet.

En process som många gånger tenderar till att leda till en inre stress och förtvivlan för en förälder. En ångest över hur man framöver ska lösa situationen om dagarna för sitt barn när man själv måste iväg och arbeta. Man försöker med alla knep man kan komma på i desperat försök till att lyckas prata sig in en plats i en förskolegrupp. Men trots tappra försök, så får man ständigt samma svar av kommunen eller de privata skolorna som existerar. Nämligen att det inte finns någon plats för ens barn och att man får vänta på svar.

Samtidigt kan man på olika sätt ta del av föräldrars synpunkter och åsikter kring vilka brister förskolorna har i det samhället vi idag lever i. Det klagas en hel del ute på stan och på olika sociala medier om diverse olika saker som att förskolor inte kan garantera barnens säkerhet eller att man tagit bort olika arrangemang av religiösa anledningar.

Klagomålen stannar inte där utan fylls på med ännu mera negativ kritik, vilket får en att börja fundera på varför det då kan komma sig att det fortfarande råder en sådan extrem popularitet kring att ens eget barn ska gå på förskola, när bristerna är som dem är inom detta. Det finns trots allt andra alternativ där ens barn kan få ta del av samma stimulans och utveckling ända skillnaden är att alla dessa brister inte existerar och att barngruppen är betydligt mindre. Vilket sätter barnen i fokus från det att dem kommer till dess att ni föräldrar kommer och hämtar på eftermiddagen. Dessutom har det också visat sig att föräldrar som väljer andra alternativet också får barn som mår psykiskt bättre och ibland t.o.m utvecklas snabbare än förskolebarn.

Lösningen är dagbarnvårdare eller ”dagmamma” som det tidigare kallades. Ett alternativ som allt mer blir större och som innebär att ens barn oftast lämnas hemma hos en person som driver sin verksamhet hemifrån. Ett alternativ som innebär att barnet garanterat kommer få en bättre psykisk hälsa och där du själv som förälder kommer känna en enorm skillnad i din egna vardag.

Genom att välja att låta sitt barn gå till hos en dagbarnvårdare resulterar detta i att ditt barn kommer känna en större samhörighet och trygghet i barngruppen och till sin ”dagmamma”. Detta eftersom antal barn hos varje dagbarnvårdare är mindre och som gör att säkerheten kan garanteras i större utsträckning, eller t.o.m under hela dagen då ni som förälder är på arbetet.

Barnet får dessutom en större chans till utveckling i en mindre barngrupp då fokuseringen hela tiden ligger på barnen av anledningen att man som dagbarnvårdare vill ge barnen en ärlig chans till att i framtiden klara sig vidare till skolåren utan att stöta på större bekymmer som kan blockera den framtida utvecklingen i skolan. Något som man märkt har varit ett bekymmer inom förskolan, då antal barn är för många medans det råder personalbrist när det kommer till fokusering på barnen.

Måltiderna är något som diskuterats genom åren när det kommer till förskolan och grundskolan. Man har ansett att maten som serveras inte håller den kvalitén som den bör göra och att det allt för många gånger innehåller näringsfattiga ämnen. Vilket jag inte är speciellt förvånad över när det rör sig om att man lagar mat för fler än sex-sju stycken ungar.

Genom att istället låta ditt barn gå i en grupp med mindre antal barn så innebär detta också att barnet kan garanteras en mer näringsrik mat, innehållande de särskilda önskemål som ni föräldrar har när det kommer till specialkost som; Vegetariskt, gluten, ägg- eller laktosintolerans etc. Många arbetar också enligt tallriksmodellen har speciella krav från högre uppsatta om var måltiderna bör innehålla och vad som absolut inte får serveras i ett familjedaghem.

Slutligen har vi biten som jag tycker är den mest viktigaste och avgörande biten till att man ska välja dagbarnvårdare framför förskola. Ert barn kommer få en stimulans som sätter en högre standard. Genom aktivitet, utomhuslek, utflykter och färdighetsträning. Bara den biten kommer få ert barn att under kort tid växa sig starkare. Både fysiskt och psykiskt till skillnad från det andra alternativet.

Om möjligheten finns i er stad så välj dagbarnvårdare framför förskolan. Åtminstone testa på detta alternativ, ni kommer få se en skillnad på kvalité istället för kvantitet och era barn kommer hämtas mätta och glada.

Jag skulle personligen aldrig sätta mina barn på förskola, inte i dagens läge och då talar jag efter egna erfarenheter. Nej, mitt val är enkelt. Förlåt alla förskolelärare, men dagmamma alla dagar i veckan.
 
 
Den Framtida Pappan.

Många av er läsare tycker garanterat att det är lite annorlunda och konstigt att en ung man utan barn sitter hemma framför datorn och skriver om hur en förälder bör vara, tänka på och ”fel” som han anser en förälder idag gör när det kommer till barnuppfostran.

Jag har full förståelse till detta. Lika mycket som jag kan förstå hur provocerande ni kan bli av de inlägg som publiceras som rör detta ämne. Men jag kan inte låta bli och tycka att det exisisterar en del brister i rollen som förälder och som barnlös vill jag ändå hävda att man ser detta tydligare än en person som själv har barn.

Dessa brister som syns idag är något som provocerar mig. Men som samtidigt får mig att komma till insikt i hur jag vill bli som förälder den dagen detta blir till verklighet och det är inte den typen av förälder som jag allt för ofta får stöta på idag. Jag blir ständigt avskräckt från att skaffa barn när man ständigt ser hur många barn som dagligen far illa under diverse olika omständigheter.

Då syftas det inte enbart på den fysiska biten. För majoriteten av föräldrarna i samhället har en enorm kärlek till sina barn, men det är trots allt så att många tenderar till att glömma en viktig del. Det går fortfarande gör sitt barn illa psykiskt när det kommer till barnuppfostran. Något man inte alltid tänker på och i dem allra flesta fall så görs detta helt omedvetet. Man tänker inte helt enkelt på den psykiska biten.

Men det är faktiskt så att barn far illa i sina hem dagligen genom att föräldrarna uttrycker sig eller hanterar olika situtationer på felaktiga sätt. Det kan vara något så enkelt som att man sitter tillsammans och kollar på TV hemma i soffan och häver ut sig en kommentar som;

”Gud var tjock han var”

En sådan kommentar kan starta många tankar i ditt barns huvud och kan få tråkiga konsekvenser på sikt. För det kan faktiskt vara så att kommentaren blir orsaken till att ditt barn framöver börjar tvivla på sin kropp, svälter sig själv eller att hen känner sig oduglig för sina föräldrar. Många kommer säkert tycka att det är tvivelaktigt att en sådan kommer kan orsaka skada på barn, men personligen skulle jag vill säga att det kan vara så och att detta tillsammans med den kroppfixering som är ett faktum i vårt samhälle många gånger kan vara orsaken till att ätstörningar utlöses hos yngre ungdomar. Men det är också så att man i samband med sina uttryck ger ett godkännande till att använda detta vokabulärspråk och som innebär att ni ger ert omedvetna samtycke till att era barn framöver får använda detta mot andra. Detta resulterar i att mobbningen aldrig kommer kunna dö ut, utan kommer fortsätta tills dess att föräldrar börjar tänka på hur man uttrycker sig när barnen är närvarande och kan råka höra.

Jag tänker inte vara den sortens förälder av två anledningar.

  • Jag vill inte ge mitt samtycke till mobbning.
  • Mitt barn ska känna att hen duger som hen är.

Sen undar jag också lite över vad som hände med den tradionella kostcirklen. Allt för många vuxna proppar i sina barn skräp och det känns ibland som orsaken är att man som förälder inte orkar höra en massa gnäll utan serverar en påse godis som lunch istället för husmanskost, enbart för att man själv ska kunna vara kvar en stund till och för att slippa en massa gnäll från barnen. Målet är uppnått, ungen är nöjd och sitter fint kvar i sin vagn med sin påse godis.

Generationen som nu har småbarn eller får barn är de föräldrar där många använder sig av speciella kostscheman så som; RAW food, Veganer och vegetarian.

Jag har absolut ingenting emot dessa koster utan alla får bestämma själva om vad man vill äta. Dock finns det är stort men. Det är ren barnmisshandel att servera sitt barn samma specialkost som man själv äter, av den anledningen att era barn är en växande varelse som är i behov av näringen som finns i både kött, grönt och kolhydrater. Jag tycker det är helt absurt att besluta att ens barn ska utesluta kött enbart för att man själv aldrig kan tänka sig äta detta. Vilket jag inte är ensam om att tycka, då det finns studier att komma åt på nätet om just detta ämne där det tydligt står att barn avlidit för att barnet haft en felaktig kost.

Det kommer aldrig ske under mitt tak att jag i framtiden kommer servera mitt barn en annan kost än den som rör den tradionella kostcirklen. Mitt barn kommer helt enkelt få äta en helt vanlig kost under förutsättningar att hen inte har några allergier och det kommer dessutom alltid i den mån dedt går vara utsatta tider för när måltiderna kommer serveras. En vanlig husmanskost där allt som har med skräpmat inte existerar, förutom några enstaka tillfällen under helgerna. Att servera skräpmateller godis är som att bädda för konsekvenser, ingen tjänst man gör sitt barn.

Helt enkelt. . .

Den framtida pappan som kommer gå mot strömmen när det kommer till en hel del som rör barnuppfostran och som kommer väcka reaktioner från många. Om barnuppfostran fortsätter i samma spår som det idag gör. Förhoppningen är att den hinner förändrats innan det är dags för mig att bli förälder. Men jag har bilden klar om hur mitt barn kommer bli uppfostrad och det är enbart för att ge min unge de bästa förutsättningar till ett hälsosamt och sunt liv. Även när åldern är inne för hen att bli självständig.

Föräldrar ska föreställa förebilder för sina barn ändå tänker inte majoriteten på vad dem säger, gör och agerar. Resultatet kan bli att barnen får en otroligt skev självbild men också en skev bild av hur samhället fungerar. Genom små och enstaka snedsteg kan man orsaka stora konsekvenser på ens barn och man bör definitivt inte kommentera ”negativa” saker som har med barnen att göra. Detta är något som jag alltid kommer ha i bakhuvudet för jag vill åtminstonde inte barn illa. För att få mitt exempel att bli ännu tydligare så finns det en kort video att ta del av här nedan. 

Undrar ni mer kring min syn på bristerna kring barnuppfostran så finns det lite smått och gott att ta del av sedan tidigare på bloggen. Klicka in på fliken ”Barnsrättigheter”