Homosexuellas lämplighet till att bli föräldrar.
Diskussionen kring hur ett barn bör växa upp har vid flertal gånger varit uppe på agendan. Kollar man på den traditionella  & normativa inställningen så har man ansett att ett barn mår bäst av att ha föräldrar av olika kön. Detta dels för man anser att ett barn behöver ha en moder och en fadersgestalt att se upp till för att få de bästa förutsättningarna till att kunna forma sitt liv. Men forskningar som gjorts går emot detta och anser att ett barn som växer upp med ett homosexuellt par både psykologisk och socialt utvecklas likvärdigt med barn som växer upp med ett hetrosexuellt par. Det har också visat att ett barn som växer upp med två föräldrar av samma kön har samma utvecklingsförutsättningar som ett barn som växer upp i ett heterofamilj och att könsrollsutvecklingen inte heller påverkas av hur barnet växer upp.
"Problemet" som påvisats omfattar barnens tonårstid, då det kan framkomma konflikter och åsikter ifrån samhället som har en koppling med föräldrarnas sexuella läggning. Hur tonåringarna som drabbas av detta påverkas av hur pass starkt band man har till sina föräldrar. Ju större kärlek man har till varandra i familjen desto lättare tror man att man barnet kommer kunna tackla dessa konflikter och kriser
Men trots att forskningen påvisat att det inte har betydelse för hur ett barn växer upp i en familj, så är detta en av de punkterna som varmt diskuteras av samhället idag, för det är många i vårt land som anser att homosexuella inte är lämpliga till att bli föräldrar något som jag tror grundar sig i deras generella syn på oss gaymänniskor och inte ur ett föräldraskapsperspektiv. . .
 
Att vissa människor i dagens samhället har denna synen på oss homosexuella vill jag ändå påstå ha med att göra att dem inte riktigt har någon direkt kunskap eller erfarenhet kring vad som menas med att vara just homosexuell. Mer än den grundläggande kunskapen kring att man dras till samma kön. Men vad har könet med att man inte skulle vara lämplig som förälder. Vi skulle kunna vara betydligt bättre föräldrar än många andra heterosexuella föräldrar i dagens samhälle, för det är dessvärre många barn som far illa i den normativa familjen och att uppfostra ett barn har inte med vilket kön man går omkring och bär på.
Skulle dessa människor med fördomar få en möjlighet att lära känna en som oss eller att någon i deras närhet kommer ut som gay så skulle jag vara garanterad på att deras syn skulle ändras drastiskt, vilket skulle göra att deras generella åsikter om oss skulle bli mer individuella åsikter. För idag är vi trots allt fortfarande något som är främmande, något som man inte har några djupare kunskaper kring, utan bara har lyssnat på vad andra i ens omgivningen sagt om homosexuella. Vilket är något som man bör passa sig extremt mycket för och istället bilda sig en egen uppfattning och syn på vad man själv anser genom att efterforska lite om vad det innebär att vara just homosexuell. Läggningen är inte direkt något som jag tror man valt eller som ligger genetiskt. Utan något som fallit oss naturligt under livets gång, hur konstigt det än låter och det är heller inget frivilligt val vi valt att göra. Hade det varit det så kan jag garantera att många valt att leva "olyckligt" i ett heterosexuellt förhållande för att undvika alla konflikter och svårigheter som det idag råder för oss och som vi ständigt utsätts för. Ett av dom svårigheter är möjligheten att kunna skapa en familj.
 
Idag är det inte lätt för oss att skaffa barn och en familj, och inte av den bemärkelsen att det inte går att skaffa barn. Utan ligger mer till grunden i att man som homosexuell förälder kommer stöta på mycket homofobi och åsikter kring hur fel det är som gay att ha barn. Detta är något som jag tror gör att man som lesbisk eller bög väljer att avstå ifrån sin längtan, något som är helt fel. För hur skulle samhället kunna förändras om vi inte tar ställningen kring detta och visar motsatsen. För samhället anser trots allt att vi är likvärdiga med heteronormen, vilket inte är riktigt korrekt så det bästa vi kan göra är att försöka motbevisa att barn kan få samma kärlek och omtanke under ett tak som består av två mammor eller två pappor och inte ta åt sig av den kritik och homofobi som uppkommer omkring oss. För som tidigare nämnt så sitter inte föräldraskapet i vilket kön man har mellan benen, utan det är något som man har i sig sedan tidigare. Något som man bär med sig av egna erfarenheter kring hur man själv blivit uppväxt och behandlad. . .
 
Har man själv växt upp i en familj som gett en massa kärlek och haft en fin uppväxt speglas detta av sig och man tar efter detta i sin kommande uppfostran till sina egna barn och ändrar om lite, präglar sin egna uppfattning om vad man själv som person anser är en passande uppfostran för sitt barn. Men i grunden ligger ens egna uppfostran som man själv varit med om. Men att växa upp och bli uppfostrad menar jag absolut inte på alltid är en dans på röda rosor. Även jag har själv varit med om i min närhet saker som jag inte anser idag kanske varit så som jag själv kanske skulle valt att göra om det rörde sig om mina egna barn. Men det är något som jag ändå ser som något positivt, då jag kan ta detta och göra det till något bra av det genom att försöka undvika detta i framtiden eller ändra om det mindre bra till något som är bra och som fungerar för mig och mitt barn.
 
Många anser också att det blir svårt för ett t.ex. en flicka att växa upp med två pappor då flickan behöver ha en moder för att man helt ska kunna förstå varandra och kunna bolla saker som rör kvinnor. Detta är framförallt längre in i tonåren då mycket händer med kroppen. Något som jag till viss del kan hålla med om. Men för det krävs det inte att man måste ha en moder med i bilden. Vi som människor fungerar lite så att vi söker oss till en förebild och gestalt som vi tycker känns lämplig. Vilket innebär att den flicka som växer upp under dessa principer likaväl skulle kunna ha sin mormor eller moster som modergestalt och kunna bolla sina tanker och forma sig ut efter henne utan att behöva en mor i sitt liv. Vi är anpassningsbara varelser och infinner oss snabbt i situationen.
 
Så att denna debatt som idag råder i samhället om hur vida homosexuella är lämpliga som föräldrar eller inte bör istället lägga sin fokus på och diskutera kring hur vidare man kan stödja de homosexuella föräldrar som redan finns i vårt samhälle så att fler kan uppfylla sin dröm kring att bli föräldrar. Så att samhällets syn på oss homosexuella kan förändras och äntligen få ett slut. För det bästa man kan göra är att gå emot den homofobiska fokuset och visa motsatsen, för om vi anses vara likvärdiga som heterosexuella så borde det inte vara så att man har denna syn på om vi är lämpliga som föräldrar eller inte och då skulle det heller inte vara något utstickande för oss att skaffa barn. För vi kan vara lika olämplig till att bli föräldrar som två heterosexuella.
 
Det är inte den sexuella läggningen som avgör om du är lämpad till att bli förälder
Susanne Jacobsson

Du har så rätt! :)

Michaela

Helt klart bästa texten jag läst på länge, hoppas att den blir läst av MÅNGA!👍🏻❤️

Grethe

Heia 😃
DU HAR SÅ RETT!!!!
Jeg har sett det med mine egne öyne, dem ble "svartelista" i bygden der de bor.. Pga at de ville ha barn.. Det "passet" seg ikke lixom, pga at de var et homosexuellt par!??? Jeg kan med hånden på hjertet si at de hadde värt et perfekt foreldre-par!!
Og det er mange heterosexuella som IKKE burde hatt barn!!
Bare et barn får masse kjärlighet og oppmerksomhet så bör det ikke bety noe om hva slags leggning man har..
Dem blir oppvokst med samme foresettninger som andre, og kanskje litt mer empati, vil jeg tro!
Takk for meg 😃

Karin

underbar läsning! helt rätt! <3 Kram

Tess

Bra skrivet! Föräldrarna är inte de enda vuxna i ett barns liv så när det gäller just skillnader i kroppar och när puberteten inträffar så finns det ofta någon att "bolla" med. Fast enligt min erfarenhet verkar unga helst "bolla" med jämngamla. Någon som redan fått mensen t.ex. Även om en mamma finns så är det inte säkert att relationen är sådan att man kan prata om allt. Jag har en son och just det där fysiska kan jag väl aldrig fullt ut förstå (fast han är bara 6 år än så länge, så inget sådant än). Men när det gäller mycket annat så är han mer lik mig än sin far. Vi har ungefär samma personlighet och funkar på samma vis. Det är rätt intressant :-) Min sambo tycker dock inte det alltid är så kul när vi "gaddar ihop" oss...hehehe...

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress