Konsten att vara människa

DBT – Dealektiskt beteendeterapi

DBT är en psykiatrisk behandling som har till mål att lära människan att balansera förändringar som kan komma uppkomma under ens liv. Stöter man på problem som individ så ska dialektiskt beteendeterapi kunna lära dig att förändra din reaktion kring problemet men som i sin tur ska lära dig att hantera och acceptera dig själv i den situation du befinner dig i.

Dialektiskt är ett samlingsord som omfattar just bitarna förändring och acceptans.

Fick hem detta i brevlådan i Måndags från den mottagningen jag regelbundet går på. Detta var något som läkare under förra mötet pratade om och som hon tyckte skulle vara en bra början att ta till för att se om det möjligtvis kunde få mig att hitta tillbaka helt. Men som allting annat så påpekade hon även att det kunde vara så att detta inte var något för mig eller att psykologerna jag kommer träffa kommer anse att den behandlingen som dem erbjuder skulle kunna hjälpa mig.

Vad jag har förstått så är detta en behandling som vänder sig till personer som på något sätt har en emotionell instabilitet och att vid första mötet träffar en psykolog som avgör huruvida behandlingen passar mig eller inte. Vidare sen så går man igenom olika faser som innehåller olika uppgifter, som kommer bestå av färdighetsträning i grupp och andra hemuppgifter som man bör avvara tid för varje dag. Mötena kommer vara varje vecka under ett halvår och på 2.5 timmar.

Färdighetsträningen kommer vara vara följande områden:

  • Att stå ut i kris
  • Att reglera känslor
  • Att hantera relationer
  • Att vara medvetet närvarande

Ett veckorkort ska alltid fyllas i inför kommande möte med gruppen.

Första reaktionen kring detta när jag öppnade brevet var en känsla av lättnad. Äntligen hände det något på riktigt efter ett års kämpande. Nu skulle jag äntligen få djupare kunskaper kring min sjukdom och hitta anledningen till varför jag föll så långt ner i min depression som jag gjorde. Men samtidigt var det en känsla av nervositet och rädsla som anföll mig. Var jag verkligen tvungen att i grupp sitta och samtala om mina problem, lyssna på andra och göra alla dessa uppgifter?

Jag är verkligen ingen människa som gillar att prata med nya människor, alltid varit tillbakadragen när det kommer till den biten. Svetten börjar rinna och jag får svårt att få fram rätt ord. . . Skriva är en sak, men att prata? I vilket fall så accepterade jag ändå tiden och bad mig själv att inte döma så hårt innan jag gett det en ärlig chans, kanske var detta något för mig och som kunde innebära att nya kontakter med liknande problem knöts.

Vi får helt enkelt se på Fredag då första mötet är om hur min reaktion blir kring detta och om det kommer vara något som vi tillsammans anser att aktuellt för mig eller inte.

Men eftersom jag inte vet så mycket mer om denna behandling så skulle jag gärna vilja få veta mer om denna. Så är det någon som sitter på mer kunskap eller har kört denna typ av behandling så får DU gärna skriva en kommentar kring det och vad du själv personligen tyckte om denna metod. Jag vill gärna veta och skulle uppskatta detta. För detta är nog en av de få metoderna som jag inte besitter någon vidare kunskap kring.

KRAM!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress