MENY
Ingen kan nog undkomma att man som människa inte alltid är på topp, utan ibland drabbas av sjukdom. Detta är inget konstigt, det drabbar alla någon gång att man inte mår bra. Samma sak gäller det när man är hemma för psykisk sjukdom.
Man mår inte bra, men det finns nästan alltid en bakomliggande orsak till varför man inte fungerar för stunden.
Att vara psykisk sjuk innebär inte alltid att det syns på utsidan, utan är något som man behöver vara verbal med för att andra ska få en insikt. Däremot uppkommer sjukdomen av orsaker som berör ens vardag. Det kan vara att man förlorat någon närstående, utbrändhet eller andra orsaker.
Majoriteten av dessa gånger man mår dåligt återhämtar man sig, även fast resan tillbaka kan vara lång, intensiv och innebära att man åker berg och dalbana under en period.
Men någonstans i mitten så börjar livet klarna igen och man får mer och mer dagar som innebär ljus istället för mörker, mer glädje än sorg och mer ork till att göra saker. Man har äntligen börjat få tillbaka sitt liv och ljuset skymtar i tunneln.
Men sen uppkommer det ändå stunder då man från ingenstans sjunker ner i sin ångest och sjukdom igen. Detta brukar ibland uppstå på bara en kort sekund. Personer i din omgivning märker av att du försvinner och blir mer frånvarande än vad du var för kanske bara en kvart sen och börjar fundera på vad som är fel. Det är då den upprepande frågan ännu en gång uppkommer. ”Varför mår du dåligt?”
Den frågan kan jag personligen bli lite lätt irriterad på att få höra ibland, av den enkla anledningen att jag faktiskt inte alltid själv vet varför jag mår dåligt. Det finns inget självklart svar på den frågan utan de obehagliga känslorna existerar bara medans orsaken lyser med sin frånvaro. Dock är det inte personen jag blir irriterad på utan det faktum att jag faktiskt inte kan besvara frågan. Det är en otrolig frustration och det känns bara helt onödigt att utsätta sig själv för ångest.
Detta är något som nu under senare tid har inträffat ett par gånger. Mycket av mitt förflutna är i balans igen och något som jag allt mer kunnat lägga bakom mig. Men ångesten uppkommer ändå med jämna mellanrum och ibland helt oförberett där majoriteten av gångerna är utan känd anledningen.
Så vad gör man?
Ja, helt ärligt. Det finns inte så mycket man kan göra. Det är bara låta ångesten vara och finna sig i att man för stunden har en dipp i sitt psykiska mående. Har man tur så avtar den inom kort annars får man hålla tummarna för att den är borta till nästkommande dag.
Men oavsett vad så är det helt OK att ibland inte veta orsaken till varför man mår dåligt. Saker kan uppkommer av oförklarliga anledningar och det är inte alltid man har svaret på dessa. Det enda man kan göra är att anpassa sig till situationen, försöka underhålla sig själv och tänka på andningen.
0