Get out of my head.
Alla har vi nog varit där eller så kommer åtminstone alla någon gång i sitt liv hamna i det stadiet
där en viss specifik person stundvis kommer finnas i ens huvud. Även fast du många
gånger inte själv godkänt att individen fått tillåtelse till att befinna sig i din hjärna.
Du själv kanske tror att denna person inte påverkar din vardag eller ditt humör,
men ändå så blir du ständigt påmind när ni hörs av eller stöter på varandra på stan.
Du vet inte riktigt varför och du blir lika chockad varje gång som insikten kommer
om att du faktiskt skiftar humör och att din psykiska balans rubbas.
 
Du försöker klura ut varför du påverkas på ett negativt sätt när du kommer i kontakt
med denna person men kommer snabbt fram till att gåtan kommer gå obesvarad.
För du har egentligen inget svar på varför du låter dig själv påverkas av någon som inte längre
finns vid din sida på samma sätt som tidigare eller varför du inte kan släppa personen ur huvudet.
Det du däremot möjligen har svar på är att det inte har att göra med samma känslor som tidigare.
Du har funnit en acceptans kring att livet har förändrats och att du aktivt valt att påbörja ett nytt kapitel.
Ett kapitel som får dig att känna dig lycklig och som du under inga omständigheter skulle vilja byta
ut mot ditt tidigare liv.
 
Men att ta sig dit är inte alltid lätt och många motgångar kommer att passera ens väg innan man själv hittar sin inre balans i att livet faktiskt har förändrats, att man inte befinner sig i samma vardag som tidigare och att personer kommer och går under ens levnadstid. Det har lite med naturens gång att göra och egentligen är det inget vi kan göra mer än att bara acceptera detta.
 
Personligen står jag själv vid en sådan motgång i dagens läge, där en från början väldigt betydande person i mitt liv inte längre existerar på samma sätt som tidigare, där mycket drama har förutsatt oss i denna position, där många frågor fortfarande är obesvarade kring uppkommande situationer och där jag många gånger påverkas negativt när personen hör av sig till mig, av den anledningen att jag fortfarande hanterar mina tankar angående situationen som vi satte oss själva i och att den person som tidigare alltid fått mig på bra humör idag är den personen som tyvärr får mig på dåligt humör emellan åt när vi hörs av.
  Personen har aktivt valt att sätta ett negativt avtryck efter sig. Vilket gör att dessa ständigt dyker upp när kontakten upptas. Vilket har fått mig att grunda mitt beslut om att det inte passar att ha någon direkt djupare kontakt i dagens läge. Trots att jag någonstans önskade att vi skulle kunna ha det. Men så länge som avtrycken påverkar mig negativt så är det såhär det kommer se ut.
 
För det är faktiskt så att man bör tänka sig för vilka avtryck och intryck man vill efterlämna till andra personer. Dessa kommer bli de första som personen i fråga kommer att få upp i huvudet när man kommer i kontakt med varandra igen.
__________________________________________________________________________________________
 
Men allt jag precis beskrivit är en del av livets gång, man kommer inte alltid får svar på dom frågorna som man ställer eller som man önskar att få svar på. Arbetet blir då istället att lära sig att acceptera att man inte kan styra över allt och att tystnad eller att lämna något obesvarat i sig också är ett svar.
Slutligen vill jag påpeka att "gå vidare" i livet inte alltid betyder att det mentala är på samma nivå och inte har möjligheten att gå vidare lika snabbt. För ibland måste man tvinga sig själv till att gå vidare för att det behövs, men tankarna kommer finnas kvar på ett eller annat sätt. Men som kommer bli allt svagare med tiden.
____________________________________________________________________________________________
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress