Konsten att vara människa

25 år . . .
Varje morgon när man vaknar upp så önskar man att den morgonen skulle se annorlunda ut. Önskan om att vakna upp utvilad, glad och att ens sjukdom tagit sin resväska och flyttat ut. Men istället möts man återigen av motsatsen och man har svårt att se ljuset i tunneln. Det är en otroligt stor press att konstant gå omkring med sina tankar och funderingar och hela tiden behöva kämpa med att hålla sig på ytan. Ständigt möts man av "djävulen" inom en som ber än att ge upp och istället få frid och när man nästan är beredd på detta så dyker ängeln upp som återigen gör att man håller sig kvar vid liv. Men hur länge kommer detta fungera, hur länge kommer ängeln lyckas övertala mig som person att kämpa vidare?
 
25 år . . . 
 
Det är så länge som han funnits vid liv. För drygt tjugofem år sen födde en mor sin första son på BB i Jönköping, ut kom en söt liten krabat som hade hela framtiden framför sig, Han skulle stöta på hinder och prövningar längs vägen, som man gör under hela sin existens. Men inte trodde han eller hans föräldrar att han skulle behöva stöta på ett enormt stort hinder som en psykisk sjukdom som skulle kunna kosta honom och dem hans liv.
 
Många av hans år var helt smärtfria och liknande nästan vilken som helst i samma ålder. Om man bortser ifrån den kamp som denna unga kille genom sina år fick utstå med både i hemmet och genom sina skolår. En frånvarande fader, psykisk och fysisk misshandling, mobbning och utstickande ifrån normen.
Detta var något som från han från början inte såg som något problem, utan formande sitt liv utifrån det han själv ansåg vara ett han ville leva under. Att han senare skulle kunna vara död och att de psykiskt påfrestande sakerna han varit med om skulle varit orsaken var inget som han då såg. Det var inget som han ansåg påverkade honom, utan fortsatte sitt liv och tog beslut om att inte älta i allt. Han la ner det i sin ryggsäck och levde vidare.
 
Men allt går till en gräns och när ryggsäcken är full så trillar allting ut och man blir förlamad. Man vet inte vad man ska börja och man har i första anblick ingen aning om vad orsaken till ens mående beror på. Ångesten bara finns och man skiter i den vardag man tidigare haft. Hela ens liv vänds upp och ner på bara några få sekunder.
 
25 år . . .
 
Idag är han så gammal och frågar man honom idag så får man till svar att han inte trodde att han skulle få uppleva den födelsedagen. Han var säker på att han skulle vara död, bara dagarna innan, han skulle gett upp. Men han vill också poängtera att han är otroligt tacksam för att han fått uppleva sin 25 årsdag. Han lever men är absolut inte frisk ifrån sin psykiska sjukdom. Men har genom tiden mer och mer börjat acceptera den och hantera den på ett bättre sätt för att ändå lyckas ta vara på sina dagar och hitta ljusglimtar varje dag. Samtidigt som han parerar dessa med ångest och dalar. Men han är iallafall inte död just nu och har bestämt sig för att inte dö på väldigt länge.
Idag lever han i Storstaden tillsammans med en man som han otroligt förälskad i, har vänner som uppskattas och ett jobb när han inte är sjukskriven. Han har alla möjligheter att studera vidare då skolbetygen han har bakom sig ändå var över medel och är övrigt en väldigt social och driven man. Men som råkar ha en enormt stor ryggsäck bakom sig som orsakat all den smärta som han idag går omkring med och varit anledningen till att han gav försök till att ge upp sin existens.
 
Men ställer man frågan om det var värt det så svarar han att det kan varit de värsta dygnen i hans liv. Det krävdes ett stort mod att bara klara av att planera och det var stunder under denna tid som hemska, speciellt när han tänkte på vad och vilka han skulle lämna efter sig. 
Men när försöket som sedan visade sig vara ett misslyckande kom så fanns en otrolig tacksamhet kring att han fortfarande var vid liv, även om han nu kände en stor skam och besvikelse på sig själv. Att han tillåtit sjukdomen ta kontrollen över honom. Men försöket var hans uppvaknande, men ingen ska behöva gå igenom detta. Han anser att allt för många varje dag väljer att avsluta sitt liv för att man inte orkar och så ska det inte behöva vara. En psykisk sjukdom ska inte vara orsaken till ens död. Det är absolut inte värt att försöka ta sitt liv. Det orsaker bara en otrolig svår smärta, något som han nu i framtiden måste lära sig leva med. 
 
Det finns hjälp att ta menar han på och även fast han må vara psykisk sjuk och behöver denna hjälp så har han fått en helt ny syn vem han faktiskt är. Han är fortfarande samma person som tidigare, men som råkar ha en sjukdom som är en del av honom som han nu måste leva med, inte hela tiden men periodvis i sitt liv. Men skillnaden nu är att han vet orsaken till hans psykiska mående och kan i dagens läge hantera och förebygga att i framtiden hamna i samma situation. Han menar också på att varje gång man kommer ta sig ur liknande situationer så kommer man bli starkare och växa som människa. Även fast minnena finns kvar, men de kommer vändas till något positivt. Hur konstigt det än kan låta.
 
25 år . . . 
 
Jag har levt i 25 år, fått uppleva min 25 årsdag trots min psykiska sjukdom och självmordsförsök. 
Jag vaknar fortfarande upp vissa dagar och önskar att jag kunde stanna kvar i sängen och låta dagen passera då allt känns hopplöst. 
Men med en stor tacksamhet till att jag fortfarande lever och att jag fick den hjälp som jag var i behov av. 
Både ifrån familj och sjukvården när jag behövde den som allra mest. 
 
Idag har det gått över sex månader sedan jag blev sjuk och trots att det är en resa kvar så har jag ändå kommit en bit på vägen och kan känna ett hopp om att allt kommer bli bra om jag bara har en positiv energi och håller hoppet uppe. För jag är inte sjukdomen, jag är inte ångest eller depression. Jag behandlas ju bara för det med mediciner och behandling, på samma grunder som man behandlas för andra somatiska sjukdomar. 
 
Ängeln kommer lyckas övertala mig att hålla mig vid liv och att jag tar mig ut ur detta. Kan jag lyckas hålla mig kvar och lyssna på detta så vet jag att vem som helst kan göra samma sak. Det är inte värt att avsluta sitt liv och låta psykisk sjukdom vinna. Lyssna på din inre röst och ta till dig att vi är lika mycket människor som vem som helst, vi behöver bara lite hjälp att klara oss i vardagen emellan åt och sortera våra känslor. Hjälp att ta bort vår ångest med en tablett på samma sätt som en Alvedon hjälper till att ta ner vår feber. 
 
 
 ″ 
Jag är psykiskt sjuk det är ett faktum,
men det är faktiskt inte allt jag är.
Sjukdomen är bara en del av mig, 
som jag måste leva med.
Nu vet jag orsaken till vad som hände,
och det ska inte vara orsaken 
    till min död.
 
Jess

Tack Robin. Ditt inlägg fick mig att gråta. Någonting jag gör för sällan och som jag borde göra oftare, för det är som plåster på själen. 💕

M I A

💕

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress