Konsten att vara människa

Affektiva störningar.
Vissa dagar kan vara riktigt för jävliga och man orkar inte med sig själv. Humöret sviktar och det behövs inte mycket för att man ska tända till eller bli på dåligt humör. Ibland kommer det som en chock för en själv och man kan inte sätta fingret på varför man agerar på vissa känslor, det blir bara så att man helt från ingenstans blir förbannad, irriterad eller skriker ut vad man känner för stunden. Ibland hamnar någon emellan och får ta emot reaktionen och en klump av ångest kommer först i efterhand då man känner en stor skuld för sitt icke accepterande beteende. . .
 
Affektiva störningar, eller humörsvängningar är något som man ibland som individ kommer att stöta på i sin vardag. Speciellt vid de tillfällen som man redan inte  mår bra psykisk och man ständigt kämpar med sig själv för att hålla sig ibland trots att man tar tabletter för sin psykiska sjukdom. Men som alla vet har vissa tabletter biverkningar som gör att man inte kan göra mer än att ta emot dessa, men ibland blir det för mycket och man kan inte hantera allt som man känner inom sig. Man gråter och tänder till på minsta lilla och det är inte alltid som man vet anledningen till varför man gör det heller, trots att man ibland önskar att man hade mer exakt bakomliggande orsak. För trots att affektiva störningar i grunden bottnar sig på en rad olika psykiska sjukdomar så är det inte just specifikt den som är orsaken utan det kan vara något som är mer djupt ingående. Anledningen till att man bär på en psykisk sjukdom som t.e.x. ångest, depression eller Borderline.
 
Jag lider i större utsträckning av ångest dagligen, som gör att jag vissa dagar bara önskar att dagen skulle ta slut lika fort som den började, bara för att jag inte orkar med mig själv då mitt humör sviktar. När dessa dagar uppkommer så har jag extremt svårt att skämta och är absolut inte mottaglig till att ta emot skämt heller. Min hjärna fungerar inte och jag kopplar inte skämtet, utan istället för att kanske skratta eller ta det med en nypa salt så tar jag allt personligt. Reaktionen blir då att jag blir arg eller ryter ifrån vilket oftast innebär en chock för omgivningen, men också för mig själv. Då jag inte alltid känner av min sinnesnärvaro för stunden när något inträffar. Men det kan också senare under samma dag vara så att jag är den som skämtar eller får ta emot ett skämt där reaktionen blir tvärtom, jag skrattar och tycker allt är roligt och har vetskapen om att min vän skojar med mig.
 
Dessa dagar när humöret sviktar är dem dagarna som jag tycker allra minst om, för dem uppkommer oftast smygande och jag har ingen som helst förvarning om detta. Men när det väl inträffar så kommer allt på en gång,
jag får ingen lust till att göra något, utan istället bara vill sova bort allt bara för att slippa handskas med allt och för att inte göra någon annan i min närhet illa genom mitt agerande.
Det är knappt någon idé att prata med mig under den stunden då mitt humör pendlar och speciellt inte om anledningen till varför det pendlar. För det är så många gånger som jag själv inte har någon som helst aning kring bakomliggande orsak och har svårt att parera tankarna med verkligheten. Mitt huvud går under högvarv konstant.
Detta resulterar i att jag av slutet av dagen är så otroligt slut i kroppen att jag får känslan av att jag skulle kunna somna ståendes.
 
Dagen efter en sådan dag brukar orsaka att jag fortfarande känner mig slö och inte riktigt känner att jag kommer igång. Trots mängder av olika varianter för att få igång mig själv och piggna på. Humöret i sig är oftast stabilt, vilket provocerar mig en smula då jag inte känner att jag lyckats hitta någon orsak till varför jag hade mina humörsvängningar. Vilket jag har en tendens till att gå och störa mig på, då jag gärna skulle vilja ha en orsak.
Men det enda jag trots allt kan göra är att försöka acceptera och gå vidare och inte lägga så mycket fokus på det som varit. Mer än att möjligtvis be om ursäkt till den eller de som råkat komma emellan.
 
Jag generellt hoppas på att de tabletter jag tar snart kommer stabilisera mig så att jag slipper dessa dalar som jag idag får dras med. Detta var något som läkarna lovade skulle avta, men som visat sig återkomma efter en period och som gör att jag successivt med läkarnas hjälp fått höja min dos. Vilket jag nu känner inte är hållbart och jag tänker inte enbart ta mediciner, utan behöver en mer ingående utredning kring mitt mående så att man tillsammans kan sätta stopp för detta. Då det tar allt för mycket av ens energi att ständigt försöka hålla sig i skinnet och ha mungiporna uppe. "Fake it, til you make it" fungerar bara till en viss gräns innan även det lyser igenom som orsakar att man inte ens orkar fejka längre. . .
 
 
Evahle - en blogg om psykisk hälsa

Jättebra att du skriver om detta! Jag lider själv av GAD och har funderat på bipolaritet eller cyklotomi men min terapeut tror att det mest är min ångest som ställer till det. Jag har själv humörsvängningar och känner igen mig i det du skriver om. Så skönt att fler vågar öppna sig om detta! Stor kram <3

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress