Att vara ung Hbtq person.
Att vara ungdom i det samhället vi idag lever kan vara nog svårt. Man försöker hitta sin roll i vänkretsen om man ingår i en sådan och det är inte alltid man känner att man platsar i gänget utan känner sig annorlunda. Men det finns också de ungdomar som istället utsätts för utanförskap redan från starten och utsätts för mobbning. Men oavsett om man är ensam eller omringad av sina vänner så vill jag inte påstå att man som ungdom har det lätt, framförallt inte om man i ensamhet bär på en sanning som man egentligen önskar man kunde släppa fram. . .
 
Homosexualitet idag har förändrats stora delar än tidigare till det mer positiva, men det är ständigt en kamp om rättigheter och att man ska behandlas alla människor lika. Med lite kött på benen som homosexuell så kan man lättare stå emot de fördomar som uppkommer ifrån samhället. Trots att det är under all kritik att man ens ska behöva få dessa kastade i ansiktet.
Är man dessutom ny utkommen ifrån garderoben så kan detta påverka en kraftigt, då man kliver in i en ny värld och har på att vara en ungdom och hitta sin roll också helt plötsligt ännu en sak att kämpa med och bli bekväm med. Vilket i början kan påverka en negativt och när man dessutom har vetskapen om hur samhället behandlar oss som sticker ut ifrån normen tidigare.
 
Ungdomar idag känner jag också inte har direkt kunskapen om vad homosexuell innebär. Det känns som om det är något som man bara kan häva ut sig när man skämtar med varandra, genom att kalla varandra "jävla bög", "fjolla" etc. eller väljer att använda samma ord när man vill få någon att må extra dåligt som faktiskt är homosexuell.
Men att vara homosexuell är något som är otroligt svårt och framförallt under den perioden som skolåren pågår.
Jag fick själv utstå en hel del kommentarer och trakasserier under och i allmänhet under den perioden, strax innan jag kom ut och det var inget som var direkt enkelt att handskas med och något som påverkade mig psykiskt negativt.
 
Det finns statistik på att homosexuella ungdomar till skillnad emot heterosexuella ungdomar generellt mår sämre och att självkänslan hos dessa är sviktande. Av den anledningen att man utsätts för mer våld och diskriminering, För många har detta gett otroligt tragiska konsekvenser som ibland kostat barn deras liv eller att större delar av dem haft självmordstankar någon gång under sina ungdomsår. Detta gäller inte enbart homosexuella, utan också transsexuella och bisexuella personer i ungdomsålder.
Det har också visat att just homosexuella män i ung ålder har haft en större nedsättning av psykisk ohälsa jämfört med lesbiska och heterosexuella personer. Anledningen till detta ligger i grund i att synen på en homosexuell man skiljer sig ifrån övriga läggningar i den aspekten att samhället ser det som en mer äcklig och konstig sak att två män kysser och kramar varandra. Något som genom åren förföljt oss och som fortfarande är något som anses vara mindre accepterat än om två lesbiska kvinnor öppet visar sin kärlek. Resultatet blir då att många bögar istället väljer att hålla sin läggning för sig själv som till slut blir för tungt för dem och de som väljer att öppet komma ut får gå igenom konsekvenser som ibland blir för jobbigt.
 
Men vi "äldre" homosexuella män kan hjälpa dagens ungdomar och framtidens ungdomar så att det inte behöver vara så att någon far illa för sin läggning. Detta genom att vi öppet fortsätter att visa vår kärlek och samtalar kring HBTQ med våra nära och kära, speciellt med barnen i vår närhet. Det är dem som är framtiden och genom att ha den öppna synen så kommer detta resulterar i att ungdomar längre fram kommer få en annan syn på vad innebörden i att vara homosexuell är och man kommer kunna hjälpa andra ungdomar så att fler vågar komma ut istället för att leva i hemlighet.
Men mycket hänger också på föräldrarna i samhället, vilken syn dessa har på homosexuella och hur det speglar av sig på barnen. Kan föräldrarna få homosexuella till att bli något normalt inom deras familj så skulle detta ge positiva förändringar på långsikt för samhället men också inom familjen som sedan kan nå ut till bredare kretsar. 
 
Skulle min lillebror komma ut som homosexuell eller bisexuell, så skulle han aldrig behöva berätta det för mina föräldrar eller oss andra i släkten. Han skulle enkelt komma hem med sin partner och säga "här är min pojkvän" och det skulle inte finnas någon som skulle se det som en annorlunda sak eller vara chockade. För i vår familj är detta något som är lika normalt som att vara heterosexuell. Den heterosexuella normen existerar inte i vår värld.
Anledningen till att det skulle vara så enkelt är för att jag banat vägen för generationen som kommer efter mig, min lillebror i detta fallet. Genom att jag kom ut som "spräckte" jag bubblan kring homosexualitet i vår familj. Det var något som helt plötsligt var något som vi öppet och ganska mycket pratade om, mer än tidigare. Då vill jag ändå säga att våran familj aldrig varit homofober, utan alltid sätt människans värde som likvärdigt oavsett läggning.
 
Det mer vanligt än ovanligt idag att alla föräldrar har en homosexuell bekant i sin närhet som man spenderar en del av sin vardag ihop med. Det kan vara på arbetet, gymmet eller på fritiden något som man kan ta nytta av.
För trots att man inte har någon i familjen som är homosexuell så kan man ungefär på samma sätt som jag banat väg göra likadant. Genom att öppet samtala, diskutera och reflektera med sina barn och ungdomar för att hjälpa samhället att gå åt rätt håll. På samma sätt som dagens serie och filmer nästan alltid innehar ett homosexuellt par för att visa människor att det inte är något fel i oss gaymänniskor och ge samhället en extra liten knuff i rätt riktning.
 
Det största "problemet" som vi idag har och som jag tror blir svårt att ändra på är den religiösa synen. För beroende på vart ifrån i världen man kommer och vart man bor så är bilden av homosexuella olika och i det stora hela en otroligt stor skam och dödssynd att vara. Synen på detta förändrats inte bara för att man flyttar och bosätter sig i Sverige, religionen följer med och man blir uppväxt under samma principer och syn på oss "onormala".
Detta är något som jag tyvärr måste säga är det som mest märkts av när jag gick i skolan. Det var i det stora hela främst invandrare som kom fram till mig, kallade mig olika saker och som gärna ville få en reaktion ifrån mig. Något som vid den tidpunkten i mitt liv gjorde att jag mådde lite extra dåligt under de tillfällen, men som jag idag med lite mer kött på benen kan se med andra ögon på.
Att en religion och syn på homosexualitet hemifrån är orsaken till ungdomarnas sätt att agera emot gay människor är det som man istället ska gå och tycka synd om. Då religionen inte alltid är den bästa grunden att gå på när resterande av samhällets utveckling går emot den.
Detta gäller också de homosexuella som idag i andra länder inte kan komma ut p.g.a. av religionen.
 
Målet med denna text är att förmedla ett budskap till främst de ungdomar, men också oss vuxna som idag har en skev syn på homosexuella. Vi lever i samma värld, en värld där vi tillsammans måste hjälpas åt för att hålla ihop och sätta stopp för allt elände som händer runt omkring oss. Det är inte meningen att någon ungdom oavsett om man sticker ut ifrån normen skall behöva gå omkring och må dåligt, utsättas för diskriminering eller trakasserier.
Det är dags att samhället vaknar upp nu och ser sig omkring, homosexuella existerar och är något som alltid kommer existera. Det är vi vuxna som bär ansvaret att tillsammans få barn och ungdomar till en ljusare framtid, där man inte längre ska behöva komma ut eller bli påhoppad. Den viktigaste tiden vi har i våra liv är den tiden då vi får vara barn. Barn utan några större problem och där vi kan få möjligheten att bli älskade för den person vi är och inte för läggning eller vem vi älskar. Tänk om vi kunde få en värld där man som gay inte längre behöver komma ut, utan kan leva ett likadant liv som en heterosexuell. Eller rättare sagt där våra läggningar inte längre existerar. Det är vad jag skulle vilja kalla ett lika människovärde.
Samhället är på god väg, men fortfarande en lång resa kvar att göra.
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress