Konsten att vara människa - Hitta din väg.

En sjukskrivning innebär att man inte är i skick för att klara av sitt arbete och ta det ansvar som ens arbete kräver. Men att vara sjukskriven för psykisk sjukdom innebär inte att man ligger i sängen varje dag eller är hemma och håller sig för sig själv. Det finns absolut de dagar då man har det svårt att ta sig upp ur sängen och känner att dagen man vaknar upp tillsammans med gärna få ta slut och som gör att man den dagen gärna ligger kvar och försöker sova bort den eller känner att man inte har någon direkt lust till att göra något.

Men personer i omgivningen tenderar till att fundera över varför man som sjuk är sjukskriven då man ibland är ute på stan eller åker iväg på små semestrar under sin sjukskrivning . . .

Min sjukskrivning har pågått under en lång tid nu och som för mig börjar bli en påfrestning, att inte kunna gå till sitt arbete eller ha sin vanliga vardag är något som i längden gör att man börjar tappa humöret och börja känna en typ av rastlöshet i kroppen. Samtidigt vet jag att om jag skulle börja arbeta i dagens läge så skulle detta bli pannkaka av alltihopa. Så riktigt där är jag inte än, men jag har fortfarande hoppet uppe om att jag inom snar framtid ska kunna återgå till arbete, full med ny energi, frisk och med ett stort leende om läpparna.

Men eftersom jag inte är där ännu, så försöker jag ändå fylla mina bra dagar med sånt som påverkar mig positivt. Som att gå på stan och kolla, ta promenader eller åka iväg på semestrar. Något som i början kändes väldigt lustigt från min sida, då man som sjukskriven inte hade möjligheten till att arbeta och jag var lite orolig över hur mina vänner runt omkring skulle se på detta.

Men i efterhand nu så kan jag tycka att detta är en självklarhet. En sjukskrivning för psykisk sjukdom innebär inte att man alltid ligger hemma och håller sig inomhus utan att göra något. För det skulle innebära att man aldrig skulle ha chansen till att faktiskt bli frisk igen och processen till att återgå till arbetet skulle bli mycket längre.

Att ta sig ut ifrån lägenheten och ta en sväng på stan och kolla läget är något som enligt mig är otroligt viktigt att göra för sig själv för att kunna få möjligheten till att må bättre. Speciellt när man lider av panikångestattacker när det blir för mycket folk och ljud runt omkring. Detta är också något som jag fått ordinerat ifrån min läkare att försöka göra i första hand istället för att ligga hemma och inte göra någonting.

Hen tyckte att jag borde ägna mycket tid med familjen och personer som får mig att känna glädje, vilket inneburit att det blivit en hel del resor runt omkring i Sverige men också en sväng till Barcelona. Dessa resor och aktiviteter har påverkat mig positivt på det sättet att jag under denna tid inte tänker så mycket och som gjort att jag för stunden fått chansen till att må bättre. Trots att jag varje gång efteråt är helt utmattad och måste ta en dag för att samla mina tankar och sortera allt jag varit med om. Men det har varje gång varit värt att göra de resor jag gjort.

Men som jag tidigare nämnt i inlägget så finns det de personer som tycker att det är lustigt att man orkar med att göra andra aktiviteter men inte kan arbeta, som gärna påpekar detta och att man tenderar till att få blickar på sig när man stöter på personerna på stan. Jag kan inte svara på vad dem anser att man som sjukskriven ska göra eller syssla med eller hur dem själva tror att dem skulle göra för att fördriva sin tid och bearbeta sitt psykiska mående. Men inte verkar det vara på de sättet som de allra flesta göra när man mår psykiskt dåligt.

Men skillnaden idag är att jag struntar i vad dem anser eller tycker för jag vet hur jag fungerar och genom att jag tar mig en sväng ut eller reser så får det en positiv inverkan på mig och som gör att jag snabbare kan få möjligheten till att återgå till den vardagen som jag hade tidigare innan jag vart sjuk. Vilket enligt mig är det viktigaste.

För mig gäller det att passa på att göra saker de dagar då man faktiskt har orken och lusten till att göra detta, att inte låta sig själv sitta innanför de fyra väggar som man större delar av sin tid spenderar sitt liv inom. För det kommer en tid då man känner sig fången i sin egen lägenhet och den känslan är inte direkt rolig att få känna på.

Det är lite fascinerade att personer runt omkring sig gärna lägger sig i andras liv och gärna tycker till om man ens handlingar istället för att fokusera på sitt egna. Något som fått mig att fundera över om deras egna tidsfördriv om dagarna är så pass tråkigt så att dem anser att dem måste lägga sig i andras och belägga dem med ångest eller skam, för att dem är sjukskrivna men ändå hittar på sakerna om dagarna.

Slutligen till alla er som är sjukskrivna. Strunta i vad andra tycker eller anser fortsätt göra de du tycker du behöver för att kunna få må bra igen. Behöver du resa utomlands för att koppla av och bort allt elände runt omkring. Tveka inte, åk iväg. Det finns alltid dem som kommer vilja lägga sig i och påpeka hur mycket fel du gör. Lägg ingen vikt i det, fortsätt på ditt sätt. Dessutom så ordinerar de allra flesta psykiatriska läkare att man sysselsätter sig och gör saker som får en att må bra och ber än att undvika att ligga i sängen hela dagarna och att man håller sig hemma.

Passa på och gör saker som du drömt om som du inte haft tid till att göra tidigare. Det är ingen som kan skuldbelägga dig för det. Tillsammans med den terapi eller behandling du får genom professionell hjälp så kan detta vara nyckeln till ett bättre välbefinnande och som kommer göra att du snabbare får chansen att må bra igen och kunna återgå till ditt arbete.

"Bilderna är ifrån Barcelona som gjordes tillsammans med min fästman och hans fina familj.

Denna resa gav mig mycket skratt och hoppfullhet att det fortfarande finns underbara och fina människor

som faktiskt uppskattar mig precis som jag är, utan en massa trams.

Jag kommer bära med mig denna fina upplevelse länge och leva på de minnen som vi tillsammans

skapade under resans gång, speciellt en sak och det är att åldern bara är en siffra."