Träningens påverkan.
Vetskapen kring att motion påverkar våran psykiska hälsa positivt har sedan länge varit något som forskningen visat. Genom att man tränar så kan man som människa hjälpa sig själv igenom den sjukdom man för stunden lider av. Ibland är motionen den bästa medicinen som ett komplement till psykofarmaka och många tillfrisknar fortare genom att aktivt hålla igång kroppen dagligen genom promenader, löpning eller andra fysiska aktiviteter. . .
 
Jag har haft svårt att under en längre tid hålla min kropp i fysisk form. Anledningen ligger mest troligtvis i att jag aldrig riktigt greppat innebörden av träning, det har inte riktigt varit något som intresserat mig och jag har tyckt att träningen varit en tråkig sak att utföra. Bara fysiskt ansträngande.
Men trots detta så har jag haft vetskapen om att fysisk aktivitet frigör mängder av endorfiner i kroppen som gör att vi efter ett träningspass känner oss mycket lyckligare, lättsammare och vi psykiskt mår bättre.
 
Trots min negativa inställning till träningen så hade jag vid få tillfällen innan detta testat på att på något sätt hålla mig fysiskt aktiv. Något som efter varje träningspass hade resulterat i att jag mådde tusen gånger bättre. Jag fick tillbaka både aptiten och humöret. Men också det som min kropp hade haft svåra problem med tidigare. Min sömn var äntligen tillbaka på en helt godkänd nivå. Men inställningen kring träningen var fortfarande detsamma, det var verkligen det tråkigaste som fanns och det kunde gå dagar innan jag befann mig på gymmet igen. Min prioritering låg inte på träningen och kände mig omotiverad så fort man kom och tänka på tanken att man var tvungen att ta sig hemifrån för att komma till gymmet.
Jag var en inte en kille som platsade på ett gym med en massa andra muskelknuttar. Vilket fick mig att avstå ifrån allt som hade med träningen att göra.
 
Anledningen till varför jag idag mår bättre än tidigare har med träningen att göra, även fast den fortfarande är en tråkig och omotiverad aktivitet att få plats med i min vardag. Grunden ligger i att man genom träning och motion frigör hormoner och substanser som serotonin och dopamin. Något som kroppen behöver för att kunna kommunicera med hjärnan och som är grunden i att man har aptit, förhindrar sömnproblem och har ett stabilt humör om dagarna. Vid brist på denna substans så havererar hjärnan som gör att vi människor känner oss hängiga och deppiga.
 
Har man en fästman som är fysisk aktiv på sin fritid, som omfattar både dans och gym så är det inte lätt att smita undan. Det blev så att vi tillsammans skaffade mig ett medlemskap på ett av Stockholms gym för att ordentligt kunna ta tag i träningen och förhoppningsvis kunna hitta glädjen i att träningen faktiskt kunde ge mig ett bättre välbefinnande. Nu hade jag trots allt en personlig tränare och någon som kunde tvinga med mig de gångerna då jag inte hade lusten själv. Jag måste också poängtera att han många gånger varit stenhård på dra med mig och han kör totalt slut på mig under passet.
 
Men med träningen kommer inte bara substanser som är bra för hjärnan och psyket, utan detta medför också att man börjar få kontroll på sin kropp igen och hittar en inre glädje av att man gör en positiv sak för sig själv. Något som gynnar en själv och ingen annan. Detta skulle jag vilja säga kommer ganska direkt från det att man sätter igång första gången, trots att man inte ser det fysiska resultatet på en gång. Resultatet kommer sinom tid och det är en stor bonus.
 
Träningen gav mig otroligt snabba resultat, både psykiskt och fysiskt. Humöret har blivit mer stabilt och mina dalar är inte alls lika djupa som tidigare. Min sömn som under en längre period varit ett stort problem har blivit mycket bättre, istället för bara ett par timmars sömn, så får jag nu sova nästan en hel natt utan att vakna och jag känner mig utvilad på morgonen när jag vaknar. Det var extremt längesen den känslan infann sig och snacka om att matintaget har ökat sedan jag blev fysisk aktiv.
Ska man nämna något om det fysiska så har muskler tillkommit som jag tidigare inte haft på min kropp och för mig tog det inte mer än två träningspass innan dessa kom. Men då har jag haft en tuff fästman som piskat mig. Det har varit stunder på gymmet då jag varit så irriterad på honom och bara velat ge upp och gå därifrån. Men skam den som ger sig.
 
Träningspassen behöver inte vara långa huvudsaken ligger i att man faktiskt rör på sig och låter kroppen få arbeta. Det optimala är att man en stund varje dag försöker aktivera sig fysiskt och det kan vara att man bara tar sig en promenad i solen eller att man väljer cykeln istället för bilen de gånger som detta är möjligt.
Men allas vardag ser olika ut och trots att man är sjukskriven så räcker inte tiden alltid till. Man kan ha en familj att ta hand om eller andra saker som man behöver lägga sin fokus på. Om fallet är så så BÖR man ändå försöka planera in minst två gånger i veckan då man prioriterar sig själv genom motion och där man framförallt ser till att köra igenom kroppen totalt. Endorfiner, serotonin och dopaminet behövs för att man psykiskt ska fungera och därför är detta viktigt, och dessa hormoner sitter i under en längre period. Vilket gör att om man håller igång regelbundet så har man större chans att slippa känna sig nedstämd.
 
Träningspassen som vi använder oss av är inte speciellt långa, 30-45 minuter, där delar av kroppen körs igenom totalt. Ibland på blir det på gym eller andra pass. Men det har också skett att vi tagit en snabbare promenad och avslutar allt med styrkeövningar hemma tillsammans. Vi försöker planera in så att vi åtminstone har tre pass per vecka inplanerat i schemat.
Nu har vi varit igång tillsammans i cirka en månad och jag kan säga att träningen hjälpt mig med mycket trots att jag fortfarande tycker det är otroligt tråkigt och mer ett måste än ett nöje.
 
Självklart passar inte all typ av träning alla, men jag skulle ändå vilja påstå att man alltid kan hitta något man tycker är mer roligt och intressant. Är det inte gym, promenader eller spinning så kanske man är en YOGA fantast eller så kanske man älskar simning. Man får helt enkelt testa sig fram.
 
"Har man bara viljan så kommer man långt inom just detta område."
 
Sen har jag också vetskapen om att träningen inte är det som är i första fokus när man precis insjuknat och mår som sämst som medicin. Det behövs psykofarmaka också, men jag tycker definitivt att man ska se träningen som ett komplement till medicinen och att läkare ska "ordinera" träning till sina patienter.
För när träningen fått sin optimala verkan kan medicinera börjas trappas ner till det obefintliga.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress