Konsten att vara människa

Svartskalle. . . Invandrarjävel. . . Zigenarjävel. . . Neger. . . Tiggarjävel. . . Apa. . .

Listan kan göras ännu längre när det kommer till ord som kopplas samman med ”icke” svenskfödda människor. Men personligen väljer jag att avstå detta då jag själv blir väldigt illa till mods när jag ser vilka ord som idag används till dessa stackars människor, som helt oskyldigt vandrar omkring på våra gator runt om i Sverige. Men trots om personerna är oskyldiga eller inte så är det aldrig OK att uttrycka sig på ett nedvärderande och rasistisk sätt. Att bara tänka tankarna är enligt mig rasistiskt.

Att man som migrant kommer till Sverige under olika omständigheter har ofta med något personligt att göra. Det kan vara orsaker som har med hedersmord att göra eller att man blivit iväg skickat till Sverige av sina föräldrar för att överleva.
Oavsett vad så ska detta inte ha någon som helst betydelse dem är lika mycket människa som vi andra och bör därför behandlas där efter.

Vi svenska medborgare har som skyldighet att hjälpa de migranter som väljer att komma till vårt land eftersom dem ofta kommer under hemska förhållanden som påverkar deras psyke och som människa har man då skyldighet att hjälpa de ”svaga” att bli starka i sig själva igen men också till att anpassa sig till resterande av landet och samhället dem numera lever i.

Tänk dig själv att komma ny till ett främmande land och inte har någon kunskap kring verken landet eller levnadssätt och där dessutom ingen medborgare erbjuder sin hjälp. Jag tror ingen skulle vilja utsättas för en sådan upplevelse, framförallt inte efter att man flytt under hemska förhållanden.

Men ändå så får icke svenskfödda vara med om rasistiska påhopp allt för ofta där dem skyldiga till större delen är ”svenskar” och där dessutom övriga åskådare aktivt står och kollar på utan att agera, oavsett vart händelsen uppkommer. Civilkurge verkar vara något som männsikan i vårt samhälle saknar, åtminstonde när det kommer till det som har med rasism och göra. Jag kan förstå att man som ungdom inte riktigt vågar gå emellan ett pågående akt då rädslan eventuellt finns kring huruvida man själv blir indragen i det hela. Men som vuxen har vi ett ansvar att på något sätt agera när en rasistisk händelse uppkommer genom att antingen gå emellan eller ringa efter förstärkning. Då vi har till uppgift att vara förebilder för nästkommande generation, något som i slutändan skulle leda till ett sundare samhälle i framtiden.

Personligen tycker jag det är skamligt att samhället idag inte ser ut såhär utan att många väljer att blunda för problemet och istället gå förbi. Vad hände egentligen med empatin kring andra människor och mänskligheten. Det är oro väckande att behöva veta att man eventuellt skulle stå ensam kvar om detta skulle drabba en själv.

Istället har vi ett land där vi accepterar rasistiska och kränkande handlingar där vi anser att varje individ får klara sig på egen hand och där vi blundar för problemen bara för att den drabbade råkar vara invandrare.

Att vara vit i vårt land har sina privilegier, har du dessutom blont hår och blåa ögon så detta något som är till ännu större fördel och som gör att du som person tas mer på allvar till skillnad från övriga. Samhället idag använder sina privilegium på helt fel sätt genom att inte ta möjligheten till att backa upp de utsatta människorna.

Jag personligen är inte blond eller blåögd, men jag råkar ha en typiskt svenskt efternamn som Larsson. Vilket gör att jag per automatik tas på större allvar och hamnar utanför rasismen, den påverkar inte mig personligen, vilket gör att jag själv har två val. Antingen blunda eller utnyttja mina fördelar genom att backa upp dem som inte nu har de svenska generna. Jag väljer därför att använda min röst, använda min kunskap kring rasism och stötta dem som behöver bli stöttade genom att bara finnas till och visa min empati. Det är min skyldighet, för det är trots allt vi vita som till största delen är orsaken till att rasismen startat från början även fast vi inte själva vill erkänna det.

Fördomarna har under hela vår uppväxt följt med oss och som gör att det idag finns rasism. Detta är något som vi måste lyckas förtränga och lägga bakom oss och istället vända rasismen till något positivt och söka ännu mer kunskap kring ämnet. Vilket gör att vi i slutändan tar mer och mer avstånd från rasismen.

För vi får inte glömma att vi alla är människor oavsett vilken hudfärg vi bär på eller från vilket land vi ursprungligen kommer från.